Kultur

Från underjorden in i vår tid

Operett Artikeln publicerades
Foto: Mats Bäcker

Med en lika skicklig som folkkär trio i tre av rollerna är intresset för Malmö Operas nya uppsättning av Offenbachs operett ”Orfeus i underjorden” mycket stort. Musikjournalisten Mattias Gejrot var på plats under fredagens premiär.

Jacques Offenbachs första helaftonsoperett ”Orfeus i underjorden” är en fräck drift med hans tids korrumperade samhällselit i Frankrike, särskilt under det Andra Kejsardömet (1852-1870). Eran dominerades av en borgerlighet som gärna bröstade sig med sin fina bildning och oförvitliga moral, men knappast levde upp till någondera.

Offenbach slog flera flugor i en smäll när han framställde den klassiska gudavärlden som en samling depraverade sällar, och den själfulla Orfeusmyten som buffel och båg: i själva verket avskydde makarna Eurydike och Orfeus varandra hjärtligt och ville inget hellre än skiljas åt! En första reaktion från en smakdomare vid verkets urpremiär 1858 var så uppbragt att den blev perfekt att använda i marknadsföringen. Så var skandalsuccén ett faktum.

Antik mytologi som medel för hård satir är väl inte lika självklart i våra dagar tyvärr. Men vill man prova, som Malmö Opera i sin uppdaterade ”Orfeus”-version som hade stor premiär på fredagskvällen, då behöver satirens taggar vara giftiga och välriktade. Frågan är hur upprörd eller upplivad någon blir när Eurydikes kavaljerer framstår som ett antal korkade Kulturmän? Satir mår inte särskilt bra av självrättfärdighet; och dessa en gång tillslutna etablissemangsdörrar svänger sen länge på vid gavel.

Fast å andra sidan, de lagom skamlösa vändningarna i Andreas T Olssons dagsfärska svenska libretto kunde definitivt ha svängt bättre om de levererats med eftertryck. Den övervägande unga ensemblen hade av regissören Elisabeth Linton behövt åläggas några dagars råplugg i Karl-Gerhards skola. De blev heller inte hjälpta av en märkligt burkig ljudförstärkning, något som fick både tal och sång att liksom sväva runt i en bubbla. Ibland blev faktiskt saknaden svår efter intimiteten på Ystads teater där problem som dessa knappt behöver uppstå.

Diktionens konst kom, får man anta, naturligt för en tidigare generations sångare och skådespelare under operettens glansdagar i Malmös femtio- och sextiotal. Närvaron denna kväll kan inte överskattas av veteranerna Loa Falkman (den plymförsedde överguden Jupiter) och i synnerhet den helt enkelt glänsande Marianne Mörck (Malmöoperans egen förgyllda Thalia, scenkonstens gudinna). Mörck utövade förlösande magi i scener som hennes version av ”Grevinnan och betjänten” vid de insomnade gudarnas bankett i Olympen. Hon sjunger dessutom utmärkt.

Offenbachs melodier är försedda med vassa hullingar som både rycker med och sticker till. Det finns en subtilitet i saker som de sovande gudarnas summande sång och den högst sensuella duetten mellan Eurydike och Jupiter i skepnad av en fluga. Sångsolon var generellt njutbara: Eir Inderhaug som Eurydike glittrade sorglöst i koloraturen och Klara Eks jaktgudinna Diana gjorde sitt parti med naturlig kraft; Rickard Söderberg i en rätt diffus roll som ”Vän av ordning” imponerade framför allt i sin sångliga elegans.

Malmö Operaorkester under Tobias Ringborg skötte sig väl men hade då och då svårt med sångsynkroniseringen. Ett fantasifullt överdåd i kostymerna och väl avvägt vilda danssteg bidrog till det goda bland elementen som denna afton inte riktigt ville gifta sig.

En scen ur ”Orfeus i underjorden”, med Kristine Nowlain (Cupido), Maria Streiffert (Juno), Naja Mondrad Hansen (Minerva), Loa Falkman (Jupiter), Marianne Mörck (Thalia) och Klara Ek (Diana).
Foto: Mats Bäcker
En scen ur ”Orfeus i underjorden”, med Kristine Nowlain (Cupido), Maria Streiffert (Juno), Naja Mondrad Hansen (Minerva), Loa Falkman (Jupiter), Marianne Mörck (Thalia) och Klara Ek (Diana).
arianne Mörck och Loa Falkman som Thalia och Jupiter i operetten ”Orfeus i underjorden”.
Foto: Mats Bäcker
arianne Mörck och Loa Falkman som Thalia och Jupiter i operetten ”Orfeus i underjorden”.
Loa Falkman och Rickard Söderberg som Jupiter  Vän av lag och ordning i ”Orfeus i underjorden”.
Foto: Mats Bäcker
Loa Falkman och Rickard Söderberg som Jupiter Vän av lag och ordning i ”Orfeus i underjorden”.
Pluto (Richard Hamrin) möter Kerberos (Johannes Wanselow) i ”Orfeus i underjorden”.
Foto: Mats Bäcker
Pluto (Richard Hamrin) möter Kerberos (Johannes Wanselow) i ”Orfeus i underjorden”.
Eurydike (Eir Inderhaug) och Orfeus (Martin Vanberg) i ”Orfeus i underjorden”.
Foto: Mats Bäcker
Eurydike (Eir Inderhaug) och Orfeus (Martin Vanberg) i ”Orfeus i underjorden”.

Operett

”Orfeus i underjorden”

Musik: Jacques Offenbach

Libretto: Hector-Jonathan Crémieus & Ludovic Halévy

Regi: Elisabeth Linton

Scenografi: Julia Hansen

På scen: Rickard Söderberg, Martin Vanberg, Eir Inderhaug, Loa Falkman, Marianne Mörck med flera

Med Malmö Operaorkester och Malmö Operakör, dirigent: Tobias Ringborg

Premiär på Malmö Opera fredag den 14 februari. Spelas till 10 maj.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ystads Allehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.