Hilda Ärlemyr: Uppfriskande ärligt om ryska kejsarinnan

”Varför är min son så oerhört oattraktiv?” Moderskänslorna är kanske inte de starkaste, men så är Katarina den stora också kejsarinna av Ryssland och har annat att tänka på. Det är minst sagt befriande.

Det var Helen Mirren själv som presenterade idén till serien för Sky och HBO: ett porträtt av Katarina den stora och hennes regeringstid. Kanske hade Mirren fått mersmak för monarker efter sin roll som Elizabeth II i ”The Queen”, för vilken hon vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. ”Jag är väldigt spänd på möjligheten av att få spela en historisk kvinna som både tog och utövade stor makt” ska Helen Mirren ha sagt i samband med att hon la fram sin idé. Sagt och gjort. Den 3 oktober har miniserien premiär på HBO.

Serien börjar långt efter maktövertagandet. Katarinas man, kejsar Peter den III, har manövrerats bort genom en statskupp och slutligen dödats. Kuppmakarna, Katarinas vänner, har sett till att hon fått överta kronan. De kommande åren blir en kamp för att också få behålla den.

Katarina (född Sophie Friederike Auguste) från Tyskland skickades till Sankt Petersburg som 15-åring för att gifta sig med den ryske tronföljaren. Det blev ett olyckligt äktenskap. Peter III ska intellektuellt sett ha varit underlägsen sin maka och de äktenskapliga problemen hopade sig snabbt. När serien börjar är livet med honom över. Katarina har lärt sig god ryska och underhållit sin relation till prästerskapet väl. Hon har tagit till sig av upplysningens idéer och försöker nu avskaffa livegenskapen i Ryssland. Men många vill se henne utmanövrerad.

Katarina vägrar låta sig styras av de många männen i hennes omgivning, hon har en liberal inställning till sex och är mycket intelligent. Samtidigt framställs hon stundtals som högst osympatisk och maktfullkomlig, När hon träffar och förälskar sig i general Grigorij Potemkin (Jason Clarke), blir det än mer spännande. Kan denna kärlek vara äkta? Vad kommer den att leda till? Osäkerheten gör Katarina mänskligare och mer mångbottnad. Relationen ska också visa sig få stor betydelse för det framtida Ryssland.

Helen Mirren är strålande även i denna roll som monark. Miljöerna är påkostade och kostymen fantastisk. Trots det blir det någon gång ibland lite klichéartat och händelseförloppet aningen för koncentrerat. Jag hade gärna sett mer av mellanspelet, det där som säger så mycket om karaktärerna utan att egentligen leda handlingen framåt. Med det sagt är det ändå högst uppfriskande med porträttet av denna starka historiska kvinna som varken hyllas, förskönas eller plockas ner.