Jesús Alcalá: Jesús Alcalá: ”Jag läser handlingarna bakom Skurups beslut. Det är förfärlig läsning, som gör mig rädd.”

Anslagen med bilder av barn som ville veta vilka de var, vad de hette och varifrån de kom fanns uppsatta på anslagstavlor eller klistrade på husväggar och telefonstolpar. Man såg dem på järnvägsstationer och flygplatser. De fanns i storstäder och på små orter. I Frankrike, Tyskland, Belgien, Holland möttes man av anslagen.

Så sent som tjugo år efter Andra världskriget och Förintelsen kunde man ännu stöta på bilderna av barn som sökte sin identitet och sina anhöriga. Ofta var det Röda Korset som satt upp anslagen, men i Frankrike kunde det också vara Les Enfants Cachés (De Gömda barnen).

Les Enfants Cachés var en stiftelse som bistod barn som, gömda av barmhärtiga människor, klarat sig undan judetransporterna. Under falskt namn och med uppdiktade historier och påhittade födelsedatum räddades dessa barn från gaskamrarna. Akterna i Stiftelsens arkiv vet berätta om föräldra- och papperslösa barn som inte kände till någon annan identitet än den de för sin överlevnad fått lära sig att hävda.

Bland handlingarna i arkivet finns en rapport skriven av den österrikiske psykologen Ernst Papanek. Han skriver: ”Jag har träffat pojkar och flickor som sett ut som 20-åringar men som påstått att de är 14-15 år... Och jag har träffat 14-15-åringar som säger sig vara över 20 år. Det är frustrerande men förståeligt. För vem kan förebrå barn och ungdomar som upplevt så mycket hemskt att de inte vet något om sig själva eller att de kanske vet men inte säger som det är av rädsla för att försämra utsikterna?”

Ja, vem?

Om barn som kommit ensamma till Sverige kan man höra att de ljuger om sin ålder, att de skor sig på vår välfärd, att de är bidragsfuskare och kriminella i största allmänhet. Till och med i våra kommunala församlingar hörs dessa tongångar. Inte minst Sverigedemokratiska politiker uttrycker sådana generaliserande och nedsättande omdömen. I kommun efter kommun läggs motioner som visar att Sverigedemokraterna inte har avlägsnat sig särskilt långt från sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt. Ett fälttåg drivs mot ensamkommande flyktingbarn.

Ibland stöds detta fälttåg av andra partier. Så till exempel i Skurup där Moderaterna gärna ställer upp. I den skånska kommunen har sverigedemokrater och moderater tillsammans gjort sjutton polisanmälningar mot sjutton ensamkommande barn. Brottet dessa barn menas ha begått är att de har ”ljugit” om sin ålder vilket vållat kommunen kostnader. I enlighet med anklagelsen återkräver anmälarna alla kommunala bidrag och ersättningar som de sjutton bidragsfuskarna anses ha vilselett sig till .

Jag läser de handlingar som legat till grund för Skurup kommuns (Myndighetsnämndens) beslut. Det är en förfärlig läsning. Jag ställer frågor till de politiker som beslutat och de tjänstemän som berett ärendena och jag blir rädd, rädd på riktigt. En avgrund öppnar sig i det land som jag sedan många år kallar mitt och som jag tycker så mycket om. Var är den medmänsklighet och den tolerans som jag alltid förknippat med Sverige och ”svenska värderingar”?

Sjutton barn utpekas alltså som lögnare och bidragsfuskare. På vilka grunder och med vilka bevis? Och vilka är de kommunala bidrag/ersättningar barnen fått som kommunen nu kräver att få tillbaka?

11-årige Ahmadzia är en av de polisanmälda. En novemberdag 2015 kom han hit. Ahmadzia berättar att han är rädd. Talibanska krigsherrar i Afghanistan hade försökt kidnappa honom, precis som de gjort med många andra barn. Först gömde han sig. Sedan fick han hjälp att fly. Migrationsverket ställer många frågor om föräldrar och släktingar och om vad som hänt. Ahmadzia svarar och Migrationsverket antecknar ”trovärdig”. Åldern? Jag är född den första dagen i den nionde månaden år 1384 enligt persisk tideräkning. Så du är alltså född i november 2005 och är 10 år? Jag tror det, svarar pojken.

Ahmadzia placeras i Skurup, får en särskild vårdnadshavare, går i skolan, får kamrater och börjar träna fotboll. Ett år senare är asylutredningen klar. Ahmadzias så kallade Body Mass Index (BMI) visar att både hans längd och vikt ligger under medelvärdet för en 10-11-åring. Likaså hans tillväxtkurva.

Till Migrationsverket skriver Ahmadzias svenska föräldrar i familjehemmet, hans fotbollstränare och tre lärare tillsammans med Socialtjänsten i Skurup och påpekar att Ahmadzia inte kan ha varit äldre än 8 år när han kom till Sverige. Verket instämmer och beslutar att skriva ned Ahmadzias ålder med två år. Skurups kommun informeras om åldersjusteringen. Ahmadzias födelseår ska hädanefter vara 2007. Ahmadzia får permanent uppehållstillstånd.

I sitt beslut skriver Migrationsverket bland annat: ”Vi bedömer att dina uppgifter om vad du har upplevt i Afghanistan är sammanhängande och konkreta... Du bedöms vara tillförlitlig.” (Beslut 2016-12-19). Några månader senare beslutar Migrationsdomstolen att bevilja Ahmadzia flyktingstatusförklaring och resedokument (Dom 2017-08-18)

Ahmadzia är för Migrationsverket trovärdig och tillförlitlig. På samma sätt, trovärdig och tillförlitlig, bedöms han av läkarna, lärarna och av Migrationsdomstolen. Beviljad flyktingstatus. Bedömd vara två år yngre än vad han trodde sig vara.

Och ändå - den 15 januari i år blir Ahmadzia ett ärende för Skurups Myndighetsnämnd. I underlaget för beslut om polisanmälan återfinns en prövning av huruvida det är förenligt med FN:s barnkonvention att dels polisanmäla barn som ”ljugit” uppåt eller nedåt om sin ålder, dels återkräva felaktigt utbetalda bidrag och/eller ersättningar från barn som ljugit om sin ålder. En sådan prövning ska alltid göras, beslutade fullmäktige 2014.

Kanslichefen tar sig an uppdraget att göra prövningen. Han svarar på frågor i en checklista. En av frågorna lyder ”Innebär beslutet att barns och ungdomars bästa sätts i främsta rummet?” Svar: ”Ja”. En annan fråga är ”Innebär beslutet att barns och ungdomars sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter beaktas?” Svar: ”Ja”. En tredje fråga är: ”Innebär beslutet att barns och ungdomars rätt till en god hälsa beaktas?” Svar: ”Ja”. En fjärde fråga är: ”Har barn och ungdomar fått möjlighet att uttrycka sin mening?” Svar: ”Nej”.

Vid sammanträdet den 15 januari föreligger ett förslag till beslut: ”Ordförande Bianka Mårtensson (M) föreslår i enlighet med Kommunfullmäktiges beslut att Skurups kommun, Myndighetsnämnden, polisanmäler Ahmadzia A. för att ha ljugit om sin ålder för brott mot bidragsbrottslagen samt att Skurups kommun återkräver felaktigt utbetalda och/eller ersättningar från Ahmadzia A. som ljugit om sin ålder”.

Det blir omröstning. Tre röster för. Två röster emot. Bifall alltså.

Det är obegripligt. Ahmadzia har talat sanning hela tiden. Det är han som bett Migrationsverket att bestämma hans ålder i enlighet med bland annat BMI och tillväxtkurvan. Så varför polisanmäla för att han ”ljugit”? Jag ber beslutsfattarna om svar.

Beslutsfattarna, de tre ja-sägarna i nämnden - Bianka Mårtensson (M), Mats Björkman (M) och Jimmy Nilsson (SD) - svarar inte.

Chefstjänstemannen som berett ärendet svarar mig och säger att ”på grund av den mänskliga faktorn hade ett fel smugit sig in i handlingen, vilket korrigerades i efterhand”.

Det stämmer inte. Felet, eller snarare felen, rättades inte. Förvaltningen påpekade inte för nämnden att Ahmadzia faktiskt inte hade ljugit om sin ålder. Man lade i stället fram fallet för nämnden med hänvisning till att ”åldersnedskrivning i samband med asylbeslut innebär att Migrationsverket bedömer att man inte gjort sin ålder sannolik.”

Den citerade meningen tål att läsas om. Där uttrycks själva grunden för de processer som drivs mot Ahmadzia och övriga barn: att så snart Migrationsverket justerar åldern - uppåt eller nedåt - så har det ensamkommande barnet ”inte gjort sin ålder sannolik”. Och har man inte gjort sin ålder sannolik har man alltså ”ljugit”.

Ahmadzia är inget undantagsfall. Exakt samma resonemang, formuleringar och sätt att närma sig barn förekommer i alla andra sexton polisanmälningsärenden. Och visst, det är möjligt att inte samtliga barn varit helt sanningsenliga när de talat om hur gamla de är. Obestridligt är emellertid att Migrationsverket bedömt att alla sjutton - möjligen undantagandes en pojke som troddes vara exakt 18 år när han sökte asyl - var barn när de kom hit. Bedömningen blev densamma också efter att Migrationsverket beslutat att skriva upp eller ned åldern. För att precisera - ett barn var 8 år; ett var 12 år; ett 13 år, ett 14 år, två var 15 år, åtta var 16 år, två var 17 år, ett var antagligen just fyllda 18 år.

Skurups Myndighetsnämnd kräver alltså att de sjutton polisanmälda barnen ska betala tillbaka de bidrag och ersättningar de vilselett kommunen att betala.

Jag frågar de tre ledamöterna i Myndighetsnämnden, de som står för beslutet, om de kan tala om för mig vad det är för bidrag och ersättningar de återkräver. Bianka Mårtensson (M), Mats Björkman (M) och Jimmy Nilsson (SD) svarar inte. Jag ställer samma fråga till Skurups kommunalråd Johan Bolinder. Han svarar inte.

Jag frågar förvaltningen, det vill säga de opolitiska tjänstemännen, och förvaltningen svarar mig att den faktiskt upplyst Myndighetsnämnden om att ”kommunen har fått full täckning för sina kostnader” från Migrationsverket. Inga kommunala bidrag eller ersättningar har betalats ut till något av de sjutton polisanmälda barnen.

Migrationsverket bekräftar för mig att de stått för Skurup kommuns samtliga kostnader.

I denna beklämmande historia om barn som ”ljuger” är det i alla fall uppenbart att någon eller några personer ljuger. Är det Skurups kanslichef och IFO-chef som ljuger? Är det Migrationsverket som ljuger? Är det nämndledamöterna Bianka Mårtensson (M), Mats Björkman (M), Jimmy Nilsson (SD) som ljuger?

De tre nämndledamöterna svarar mig inte, inte heller efter påminnelse. Kommunalrådet Johan Bolinder (M) svarar mig inte heller.

På sätt och vis förstår jag att de tiger. De vet mycket väl att det inte finns några bidrag eller ersättningar att återkräva och därför inte heller något bidragsbrott att polisanmäla. De vet med andra ord att det är de som far med osanning.

Ett parti som aldrig lyckas dölja sin främlingsfientlighet föreslår en politisk församling att göra rent hus med flyktingbarn som ”ljuger” om sin ålder. En majoritet i församlingen ställer sig bakom förslaget. Kommunens tjänstemän börjar rota i gamla papper, handlingar från 2013 och framöver. Småningom hittar de sjutton fall där barn ”inte gjort sin ålder sannolik”. Ett av dessa barn var åtta år när han inte gjorde sin ålder sannolik. Ett annat var tolv. Ett tredje var tretton. Ett fjärde var fjorton. Ett femte var femton. Resten var sexton eller sjutton. Bara ett antogs vara arton.

Vad är det som händer när politiker hetsar mot en åttaåring? När tjänstemän lyder och faller in i hetsen? Jag är rädd.