Kultur

Känslospel i högsta klassen – men slutar i otydlighet

Lögner och löften, svek och kärlek. Men också en märklig tolkning. Kulturskribenten Andrea Grapengiesser var på fredagens premiär av ”Farliga förbindelser” på Hipp i Malmö.

Teater • Publicerad 2 februari 2019 • Uppdaterad 4 februari 2019

Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Erik Olsson, Linn Mildehav och Susanne Karlsson i en scen i ”Farliga förbindelser”.Foto: Emmalisa Pauly

Det går inte att se ”Farliga förbindelser” utan att tänka på #metoo och vår alldeles egna kulturprofil. Malmö stadsteater sätter, som så ofta, fingret i luften och väljer ett hyperaktuellt ämne.

Markisinnan de Merteuil och Vicomte de Valmont är besatta av intriger och lösa förbindelser. Deras amorösa spel eskalerar och de drar med sig allt fler i sin farliga lek. Skitstöveln Valmont går loss i sängkammarhalmen och skakar smidigt av sig varje spår av ånger eller tvekan.

På Hipp har scenen förvandlats till en smal avlång dockteater med rosa sammet i tjocka lager, guppande urringningar, bångstyriga krinoliner i karamelliga färger och glansiga textilier. Karaktärerna dansar fram som tramsiga dockor för att i nästa stund ägna sig åt passionerat sex i stroboskopljus. Det är mycket 1700-talsdialog som lätt går att överföra till vår samtid.

”Farliga förbindelser” utgår från den franska 1700-talsromanen ”Les Liaisons Dangereuses” av Choderlos de Laclos. En erotisk brevroman som häcklar den franska societet, men samtidigt diskuterar kvinnans sexualitet och maktförhållanden mellan könen. Bokband som lästs av många nyfikna generationer, för att sedan dramatiseras och filmatiseras i omgångar.

Bakom den bearbetade dramatiseringen står Christopher Hampton som också skrev manus till filmen ”Farligt begär” (1988) med Glen Close och John Malkowich i huvudrollerna. På Malmö stadsteater har man skalat av intrigerna och koncentrerat handlingen.

Föreställningen börjar starkt med Markisinnan de Merteuil, levandegjord av Susanne Karlsson, som presenterar sig och förtydligar sin roll redan innan ridån har gått upp. Men allteftersom tilltar luddigheten och till slut är skitstöveln inte en skitstövel utan alla offer för omständigheterna. Ansvaret och skulden förflyttas och gråzonerna blir allt gråare. En femtonårig flickas nej, blir ett passionerat ja. Våldtäkten vänds till en erotisk upplevelse.

”Farliga förbindelser” på Malmö stadsteater spretar åt olika håll. I sin vilja att inte moralisera utan istället fördjupa diskussionen om offer och förövare går regissören Ada Berger aningens vilse och föreställningen blir tyvärr otydlig. Övertydlig i vissa scener och vag i andra och man kan önska att hon och det konstnärliga teamet vågat ge lite mer, av allt.