Lars Yngve ger ut Österlen-svensk ordbok
– Det heter att man ska vårda sitt språk. För mig betyder det att vårda sin dialekt, säger Lars Yngve.
Han tycker att skåningarna ska vara stolta över sin dialekt, men han har förstått att så är inte alltid fallet. Skånskan anses ibland vara grov och ful. Vissa till och med skäms för att tala skånska.
– Det anses finare att tala stockholmska eller gotländska, säger Lars Yngve.
Det vill han råda bot på.
– Jag vill få dialekten att sträcka på ryggen.
För honom innebär det också att han genom de skånska uttrycken och dialekten minns sitt ursprung och uppväxt hos mormor och morfar i Hagestad, där Lars Yngve har en outtömlig källa för inspiration.
Ordboken har en annorlunda design, den ser ut som ett slitet lexikon från 1930-talet. Lars Yngve hoppas att folk ska bli glada när de ser den.
– Det finns ingen annan ny bok som ser ut så, säger han nöjt.
Men hans nya bok är mycket mer än en ordbok. Här och var finns fakta-rutor, en hel del anekdoter, en och annan berättelse och med Martin Reslows teckningar insprängda.
Martin Reslow är en trogen vapendragare till Lars Yngve och har gett både Nils Ude och moffar seriemässig gestalt i böcker och ”julatiningar”.
Lars Yngve hoppas att det ska bli hög igenkänning bland läsarna.
– Jag hoppas att de ska tycka att det är roligt, att de ska läsa och säga att det var länge sedan jag hörde någon säga det ordet. Kanske kommer de att tänka på någonting som de varit med om, säger Lars Yngve.
Orden och skånskan är en del av honom själv.
– Det är en stor del av min bakgrund. Ju äldre man blir, desto mer tänker man tillbaka, säger han.
På baksidestexten har han förklarat: ”I denna bok hittar ni lösenorden och själva förklaringen till att jag har blivit den jag är”.
Så får vi veta att ”Finrummed” var ett rum som bara användes vid högtidstillfällen eller när det kom ”frammade”, gäster, och vad moffar eldade upp i sin ”tynga”, allt från djupfrysta höns till bildäck och asbestplattor.
Lite österlensk populärkulturell historia förmedlar han också.
– Vet du att Sveriges första jazzfestival ägde rum i Slottsparken utanför Smedstorp? frågar Lars Yngve.
Vi får också veta att The Who en gång lirade på Gislövs stjärna. förlåt, ”Gisle stjarna”.
Men inte pratades väl samma dialekt i Hagestad som i Brösarp?
– Nej, det fanns dialektala avvikelser, säger han.
Lars Yngve har i arbetet med ordboken utgått från sina egna böcker, och även pratat med gamlingar på Österlen om ord och uttryck. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte slita på tangenterna. En ”hussa” är en strumpa men en hosa är en byxa, efter tyskans hosen.
