Annons
Kultur

Ockupation som vardag – vacker och deprimerande

Det lågintensiva våldet är fruktansvärt i all sin vardaglighet, skriver Mikael R Karlsson efter att ha läst ett fotoreportage från Västbanken.
Fotoreportage • Publicerad 3 maj 2020
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
En ensam docka i ruinerna av ett hus.
En ensam docka i ruinerna av ett hus.Foto: Lena M Fredriksson

På Västbanken intet nytt? – att leva under långvarig ockupation

Fotoreportage

Författare: Lena M Fredriksson

Förlag: Oppenheim

På Västbanken intet nytt!

En bild säger inte alltid mer än tusen ord. Däremot kan en bild gå rätt in i själen utan att passera en massa ideologiska filter. Därvidlag kan en bild vara tusen gånger effektivare än lika många ord. Så är fallet med Lena M Fredrikssons reportage/fotobok från Västbanken. Hennes bilder från vardagen i de ockuperade områdena visar upp ett lågintensivt våld som helt enkelt är fruktansvärt i all sin vardaglighet. Boken, med titeln ”På Västbanken intet nytt?” är förvisso full med politiskt sprängstoff – många vänner av staten Israel kommer säkerligen finna den orättvis och propagandistisk, några kommer kanske till och med plocka fram antisemitkortet – men det är inte den världspolitiska kontroversen som ligger i fokus hos Fredriksson. Det handlar inte om Israels rätt att försvara sig mot terrorism eller palestiniernas rätt att göra uppror. Det här är ett fotoreportage med underifrånperspektiv. Bilderna skildrar helt enkelt vardagen under ett apartheidsystem som världen borde skämmas för snarare än stödja.

En palestinsk man är i ett israeliskt militärfängelse för att besöka sin 14-åriga son som är fängslad misstänkt för att ha kastat sten.
En palestinsk man är i ett israeliskt militärfängelse för att besöka sin 14-åriga son som är fängslad misstänkt för att ha kastat sten.Foto: Lena M Fredriksson
Annons

Egentligen finns här inget nytt. Den som följt konflikten borde ju vid det här laget kunna historien om illegala bosättningar, vägar där inga palestinier får köra, brända olivträd, raserade hus, ambulanser som förvägras passage vid vägspärrar, godtyckliga arresteringar, godtyckliga straff, soldater som skjuter barn… ja, listan kan göras lång… men det som Lena M Fredriksson framförallt förmår att illustrera är den möda det innebär att leva i de palestinska områdena. Däri har vi bokens styrka. Bilderna är ljusa till anslaget, men mörka till innehållet. Några berättar om drömmar som ännu inte krossats, vi får se scener från bröllopet som ändå blev av, skolorna som ändå är öppna. Men ljusglimtarna är få. Hoppet litet i förhållande till lidandet.

”På Västbanken intet nytt?” är med andra ord ett ganska deprimerande fotoreportage, de många gånger vackra bilderna till trots. Frågetecknet i titeln är en gåta. I slutet av boken försöker Fredriksson inympa något slags hopp. Det går sådär.

Mikael R KarlssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons