Färgrikt och generöst på Konsthallen

Få, om ens någon annan ung svensk konstnär målar så idag. Hennes bilder utstrålar en okonstlad glädje där processen tycks intuitiv och omedelbar. Först blir jag stående överrumplad, ja, rentav skeptisk till detta överdåd. De lysande färgerna sticker i ögonen och motiven tycks naiva. Men så sugs jag in i målningarnas pulserande flöde. Snart ser jag hur skickligt hon sätter linjer och färgfält i rörelse som bjöd de upp till dans. Det är här som Henri Matisse och 1910-talets fauvister gör sig påminda. Så chockerande var dessa franska målares färgval - där träd kunde vara knallblå och marken brandröd - att en kritiker döpte dem efter franskans ord för vilddjur, fauve. I Sverige tog Matisses lärjungar som Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald utforskandet av färg, yta och linjer vidare, i kompositioner som liksom Nordins tycks sjunga av färg.

Ändå går hon såklart sin egen väg. Inte minst visar videon "Eyes of my mind" vägen in i hennes värld. Till Axel Bomans och Studio Barnhus musik följer hundratals av hennes bilder efter varandra i ett rytmiskt spel där en fågel kan bli till blomma, en linje blir till en kvinna medan vågor av azur, violett och rött sveper över papperet.

Fast allt hänger inte på färgerna. Det blir tydligt i den serie av svartvita bilder där hon i svärtade linjer arbetar med kol och en övertygande grafisk kraft. Bomullsduken, som hon ofta använder, är slätare och tunnare än konstnärens traditionella linneduk. Bomullen förhåller sig mjukare både till kolet och den snabbtorkande flashfärgen i vinyl, vars yta är tät, len och mättad med pigment.

Malin Gabriella Nordin är verksam i Stockholm och utbildad på konsthögskolan i Bergen. Möjligen kan spåren av det norska fjord- och fjällandskapet här och var anas i hennes bildvärld. Men snarare än karg nordisk naturromantik närmar hon sig Medelhavets vibrerande färgskala av turkos, lavendel och fuchsia.

Det är intressant att se hur hon prövar olika material och tekniker, från keramikfärg på kakel till papperscollage. Jag tycker mycket om de skissböcker hon visar i en monter. Varje blad och uppslag knyter tydligt an till hennes bildspråk, där det abstrakta möter det organiska. Den växtlighet som hon skildrar går i regnbågens färger och tycks inte sällan som hämtad ur en saga. Skisserna fungerar inte som utkast och modeller för färdiga verk, utan kan ses som en egen del av hennes konstnärskap. I intervjuer har hon berättat hur hon låter sina målningar fritt växa fram under arbetets gång där inspirationen kommer från en inre snarare än yttre värld.

Särskilt spännande blir det när hon låter formerna ta klivet ut i rummet i den storslagna metallskulpturen "Järtecken" som också gett utställningen dess namn. Här fungerar hennes förmåga att gjuta samman det fria med det figurativa väl. Skulpturen för tankarna till spänstig växtkraft och människosilhuetter, allt i praktfulla nyanser av djupblått, lila och gult. Det är en generös och lustfylld utställning, som gjord för en sommar av drömmar och sol.