Stackars vinnare! Tingsvall visar medaljens baksida
Nej tack. Orden är mer befriande än man först anar, mer frigörande än att av vana tacka ja och fortsätta i gamla hjulspår. I boken ”Allt jag förlorade genom att vinna” visar det före detta handbollsproffset Albin Tingsvall hur pass befriande ett nej faktiskt kan vara.
Han tackade nej till att fortsätta sin framgångsrika proffskarriär och tog istället sikte på ett sundare yrkesliv som psykolog. Boken om hans val är en viktig motbild i en tid där lycka alltför ofta förväxlas med seger.
Det är en gripande skildring som illustrerar de absurda ideal som styr elitidrotten. I den världen hyllas förbehållslöst seger och styrka samtidigt som förlust och svaghet till varje pris undviks, ja, till och med föraktas. Schablonbilden av stark manlighet får råda där helt oinskränkt. Den premieras öppet på ett sätt som inte skulle accepteras i någon annan del av samhället.
Albin Tingsvall öppnar genom ett träffsäkert metaforrikt språk upp idrottshallar och omklädningsrum för full insyn, låter läsaren se medaljens baksida. Han får oss att känna både blodsmak i munnen och lukten av ingrodd svett. Det är en samling ledsna hjältar som sitter där. Av rädsla för att förlora är de sina egna fångvaktare i segerdyrkandets fängelse.
De sitter ensamma i var sin cell där de istället för att konfrontera sin ångest hänger allt tyngre vikter på en redan bågnande skivstång.
Sakprosa
Albin Tingsvall
”Allt jag förlorade genom att vinna”
(Offside Press)
