Tuija Nieminen Kristofersson: Tuija Nieminen Kristofersson: ”Födelsedagsmånaden”
Här saknas innehåll
Denna förvandling, detta trick av grenar i silhuett mot bleka himmelsremsor i väst, minuterna efter att barnen cyklat hem innan bilarna rusar, köerna växer vid charkdisken, och jag får vara här, rikta stegen snett över kyrkogården, läsa de dödas namn.
*
Detta lutande tidrum på eftermiddagarna varje höst när november avdunstat och snön borde ha lagt sig på stigarnas frusna jordskorpor, inte ens lukten av den känns. Milda mjuka sudd av koldioxid över sjön, drar i blått mot Gualöv och ännu mörkare mot Ivön som liknar en stor ödla med huvudet till hälften i vatten.
*
Dagen efter attacken på bron, ljuset blänkande i ett knivblad ett blixtkrig mellan hat och tillit, att höra en människa rossla.
*
På vägen hem skriver nymånen sitt feta kommatecken mellan dag och natt i den tionde månaden i romarnas gamla kalender. I december firade de saturnaliefesten och gav varandra presenter, slavar klädda till husbönder i ombytta roller, en dröm om jämlikhet som försvann i facklornas rök.
***
Det skakade i bilen på den hårda gropiga vägen, min mor på väg till BB, hur många centimeter öppen var hon redan då? Framme i Tammerfors föddes jag i skenet av en snödriva intill en skridskobana med musik, Waldteufels Skridskoåkarna,
skärens glidande, den knottriga friktionen åt vänster åt höger, kroppens lutning en gunga en pendel en dans i en knappt hörbar vinterkadens.
***
Rönnbärshösten fortsätter med plusgrader, störtskurar och duggregn, fukt, dis och dimma. Parkerar vid ån, på rutorna imma när staden lockar med tomteparader,
handel och granar till salu i rader. Sidensvansars silverton att förnimma om man är nära dem en middagstimma i parken, i skogen på promenader.
*
I en målning av Bruegel vinter och snö, tre konungar från öst öppnar sina skrin, knuffas, knäböjer och med allvarlig min tar fram gåvorna trots stallets halm och hö.
*
Det är mellandagar, tiggarna fryser på gatan, vet att stjärnan ännu lyser.
***
Snart januari, Janus-gudens två ansikten, det ena vänt mot det gamla, det andra mot det nya året. På väg att passera, gå genom grinden gå, var det en överenskommelse, gränsdragning, säkerhetskontroll och genomlysning, på andra sidan nattens avslagna champagne.
*
I brist på skare gör jag ordstigar och spår på pappersarkets vita yta, sätter upp särskilda staket ############ mot kommande snöstormars drivbildningar, mot fake news fykande nyhetsattacker, lär mig att tyda slättens läten, vindriktning, vittringar i alléer och dungar,
laserskrivarens värme och doft, spegelvända bokstävers tryck i tonerpulvrets moln.
Om projektet & dagens författare – Tuija Nieminen Kristofersson
Serien Plats för Poesi är en satsning på kultursidan i vinter och vår, från mörker till ljus.
Här kommer poesin att lyftas fram, främst genom nya dikter men också med olika artiklar om poesi, allt från intervjuer till reportage och recensioner av nya böcker.
Fem författare medverkar, och det kommer att bli en nyskriven dikt varje vecka. Dagens dikt är den femte. Totalt kommer serien att innehålla 25 dikter.
Följande författare medverkar: Freke Räihä, Tove Folkesson, Per Wästberg, Segal Mohamed och Tuija Nieminen Kristofersson.
Dagens poet är Tuija Nieminen Kristofersson är född 1955 i Ikaalinen, Finland. Flyttade som tonåring till Sverige, och bor sedan många år i Bromölla. Debuterade 1993 med ”Hägerns öga” och har sedan dess gett ut flera uppmärksammade diktsamlingar, inte minst ”dikt i D:ets mage” (2000) och ”Trilogi” (2006). Hon har även mottagit några olika priser för sitt författarskap. Hon är också fil.dr. i socialt arbete och har arbetat som universitetslektor och bland annat forskat om krishantering efter katastrofer.
