Annons
Nyheter

Misslyckat försök att skriva den stora romanen

Det är en ytterst märklig åkomma som drabbar företrädelsevis framgångsrika amerikanska författare, oftast av manligt kön.
Nyheter • Publicerad 5 oktober 2010
Ken Follet.
Ken Follet.Foto: 

Den är uppenbarligen besläktad med en sorts litterär hybris och tar sig inte sällan högst egendomliga uttryck.

Norman Mailer och Tom Wolfe är två utmärkta exempel på hur åkomman kan yttra sig. De har, trots stora framgångar och böcker av stort värde, vid ett eller flera tillfällen försökt sig på att skriva Den Stora Amerikanska Romanen. Det episka mästerverket som ska överglänsa alla andra böcker. De har även det gemensamt, att de har misslyckats, och misslyckats rejält.

Annons

Nu har denna amerikanska sjukdom även drabbat succéförfattaren Ken Follett, och det i sin allra allvarligaste form. I dagarna utkommer, för övrigt samtidigt i nästan tjugo länder, bautaromanen "Giganternas fall". Handlingen sträcker sig i princip från år 1914 fram till ett kortare efterspel kring nyåret 1924. Romanen, som omfattar åttahundraåttiofem tättryckta sidor och har krävt tre svenska översättares svett och möda, är enbart första delen i en planerad trilogi. Den uppenbara avsikten är att spegla och skildra hela det gångna seklet, det blodiga och hemsökta nittonhundratalet.

Ken Follett drar igång sitt väldiga episka maskineri genom att öppna med en prolog vilken utspelar sig tre år före den egentliga romanens början. Platsen är Aberowen, en mindre gruvarbetarstad i Wales. Unge William Williams – kallad Billy – har just gått sitt sista år i skolan. Han är tretton år och ska denna dag börja sitt arbete nere i kolgruvan. Fadern är fackligt aktiv, ett faktum som redan det gör Billy en aning suspekt i förmännens ögon.

Hans fem år äldre och mycket vackra syster Ethel Williams arbetar och bor på det enorma godset Ty Gwyn ("det största privatägda huset i Wales"), där den unge Earlen Fitzherbert tillbringar delar av sina somrar. Earlen Fitzherbert, "den nionde rikaste mannen i Storbritannien", fattar tycke för den fagra och dugliga tjänsteflickan. Annars är han gift med den ryska prinsessan Bea vars släkt snart står inför den ryska revolutionens utbrott.

Earlens syster Maud, beskriven såsom "lynnig", är en modern kvinna, "skrämmande liberal" och dessutom "suffragett, en militant förkämpe för kvinnlig rösträtt". Hon förälskar sig i tysken Walter von Ulrich – som arbetar som militärattaché – vilket självfallet bäddar för en mängd svårigheter när kriget bryter ut, inte minst när det visar sig att han dessutom är spion.

Tidigt, för övrigt just på godset Ty Gwyn där alla ivrigt och nervöst inväntar besök av ingen mindre än kung Georg V, introduceras också den unge amerikanen Gus Dewar som studerar juridik vid Harvard men som tillbringar ett år på resande fot i Europa. Dewar skriver efter vistelsen på godset och mötet med monarken ett brev hem till sin far Senator Dewar. Denne visar på herrklubben upp brevet för Woodrow Wilson (president under åren 1913-1921) som genast utbrister: "Jag vill ha honom i min stab." Därmed befinner sig Gus Dewar vid krigsutbrottet i Vita huset.

Ken Follett smörar friskt på med smäktande kärleksscener, dramatiska ögonblick då personer tvingas välja mellan sina lojaliteter och känslor. Fattigdom ställs mot rikedom, gårdagens svunna värderingar mot det moderna samhällets förändrade och annorlunda krav. "Giganternas fall" är avsedd att skildra det brittiska imperiets nedgång och fall liksom den Habsburgska dubbelmonarkins dödsryckningar.

Det var allt bra längesedan jag läste en roman så späckad med schabloner, tryfferad med de allra banalaste av banala klichéer. Inget är äkta. Allt är konstruktion. Gestalterna rör sig ryckigt – som döda sprattelgubbar – genom de världshistoriska omvälvningarna. Ken Follett har spänt sina ambitioner intill bristningsgränsen. Och det är bara att konstatera: De höll inte.

Crister Enander
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons