Bara ännu en del av spelet eller en riktig kris?

Nu närmar sig domedagen – eller är den redan här?

Världens ekonomi håller på att rämna likt gamla tapeter som en gång var praktfulla och ståtliga men nu hänger i slamsor längs väggarna. Det dunkas på varningstrummorna och oron sprider sig allt längre ner i folklagren. Förmodligen med rätta. Ty sällan drabbar ekonomiska kriser och lågkonjunkturer de som är besuttna och har solid ekonomi – de har råd att gardera sig för det mesta som komma kan. Förutom en och annan lycksökare som förstås får slå en vante i bordet. Men även de brukar titta fram igen när den ekonomiska vinden vänder.

Nej, de som tar stryk är de som förlorar sina jobb på grund av krisen, som sitter med familjer och hus- och billån och lever på marginalerna om än hyfsat. Fram till nu. Och har man stora pengar i fonder och annat som påverkas då blir man naturligtvis orolig. Kungen hade redan förlorat 10 miljoner på de fallande aktiekurserna såg jag i en kvällstidning – undrar hur många miljoner han har kvar trots det? Är han orolig?

Förra gången det var högkonjunktur, under 1980-talet, innan det föll samman den gången, då gick jag i fällan och lånade pengar hej vilt och levde som en kung på pengar som inte var mina. Jag minns att jag gick in på en bank i Karlshamn och en halvtimme senare gick ut därifrån med 50 000 kronor på fickan. Och kreditkorten var många och välfyllda.

Det tog många och långa och jobbiga år innan jag fick ordning på det där när tiderna blev sämre. Då lovade jag mig att aldrig mer sätta mig i skuld utan försöka klara mig på det jag har och leva försiktigt.

Nu har jag inget att göra med räntor eller fonder (förutom några mindre pensionsfonder som jag egentligen aldrig trott på), bor i hyresrätt, har ingen bil och borde alltså sitta lugn i båten trots att det gungar allt mer.

Men det gör jag inte. Priserna kommer att gå upp, redan nu är livsmedel märkbart dyrare, och får vi en allmän depression då berörs alla. Jag känner för alla barnfamiljer som levt lyckligt men nu känner darrningarna i marken, de vill jag gärna bidraga till att hjälpa genom krisen. Och för att det ska gå måste vi ännu en gång rädda bankerna via skattepengar. Precis som förra gången. Men fick vi något tillbaka under högkonjunkturen?

Och är det en riktig kris eller är det ett bra läge för finansmarknaden att utnyttja situationen? Som en man sade: "Nu ska man köpa för allt man har, nu är det billigt. Sedan vänder det och då kommer vinsterna."

Är denna så kallade kris bara ännu en del av spelet?