Böcker ska läsas inte samla damm i hyllorna
Vad är egentligen saker och ting värda? Jag kände en gång en antikvariatshandlare som alltid jämförde med läsk – klagade jag på att en bok var för dyr så jämförde han genast med hur många flaskor läsk bokens värde betingade. Jag fattade aldrig riktigt vad han menade, för mig har aldrig läsk varit hårdvaluta och att jag skulle inse hur billig boken var genom att tänka på fyra flaskor läsk begrep jag inte.
Men vi var affärskamrater så till vida att han fungerade som ett slags pantbank åt mig på den tiden jag pluggade i Lund. När jag var pank då sålde jag mina böcker till honom och när jag så fick pengar då köpte jag tillbaka böckerna för samma summa som jag erhållit när jag sålde dem. Mina böcker låg i en låda bakom disken, han visste att jag skulle komma tillbaka för han hade tidigt insett att jag älskade böcker, vilket jag fortfarande gör.
Jag är fascinerad av antikvariat. Och av alla böcker som finns där. För mig representerar varje bok ett människoöde och jag letar alltid efter namnteckningar, datum eller lappar eller brev. Det är något sorgligt över böckerna i ett antikvariat. Personen som skrev sitt namn i boken för kanske 40-50 år sedan, eller ännu längre tillbaka, var säkerligen fylld av optimism och livfullhet i det ögonblicket då namnet och datumet präntades på insidan av pärmen. Jag kan falla i långa funderingar över vilken resa just den boken har gjort och hur och varför den till sist hamnade i en hylla på antikvariatet.
I Thailand fick jag ta del av ett väldigt trevligt bokläsarsystem. Svenska böcker är inte så vanliga, det finns faktiskt antikvariat som säljer böcker på utländska språk som svenska, danska, tyska och förstås engelska men de böckerna är ganska dyra. Istället gör man så inom de svensktalande kretsarna att man läser ut sin bok, skriver sitt namn, datum och platsen där man läst boken på något av försättsbladen och så skickar man boken vidare till någon annan hugad läsare. Jag läste böcker där nere som varit ute på riktiga rundturer i Asien och Australien och de ofta vackert slitna böckerna var dyrgripar i mina händer. Snacka om litteratur som lever.
Jag samlar inte längre på böcker i allmänhet, jag har helt enkelt inte plats för fler bokhyllor men de böcker som jag redan har vill jag inte göra mig av med för allt smör i Småland. Numera läser jag en bok och skickar sedan den vidare i en lång kedja där den som får boken av mig måste lova att skicka den vidare. Böcker ska ju läsas, inte samla damm i en hylla!