Bodil Mårtensson: "Konsten att dö"

Konsten att dö är en riktigt fiffilurig titel på Bodil Mårtenssons deckare i Helsingborgsmiljö. Vi rör oss i konstkretsar och det där med att dö verkar vara något synnerligen konstfärdigt, i varje fall när det gäller konstnären Per Vagnman. Konsten att dö är Bodil Mårtenssons fjärde bok med kriminalkommissarie Joakim Hill och hans kollegor som representanter för en naturligtvis underbemannad men hårt slitande polismakt. Det tar inte många sidors läsning förrän man är fast. Intrigen är skickligt ihopkommen och språket är enkelt, effektivt och ibland alldeles underbart humorfyllt. Dessutom anar man en genuin kärlek hos författaren till Helsingborg och landskapet kring staden. Per Vagnman är mannen som fyra år tidigare dödförklarades sedan han i fyllan och vilan trillat överbord på en av sundsbåtarna efter att ha kissat stående på relingen. Men plötsligt uppstår han från de döda bara för att i stället bli innebränd i en liten stuga uppe på Söderåsen. Granne med den döde bor en gammal dam, som så underbart skildras av Mårtensson och som charmar Joakim Hills kollega Ulf Gårdeman. Hon tror sig vara mordhotad men inte ens Gårdeman kan riktigt tro på henne. När hon trots bön om hjälp hittas ihjälslagen får Gårdeman ruelse. Skildringen av hans strid med sitt dåliga samvete är suveränt trovärdigt beskriven. Den döde konstnärens hustru Lise, själv konstnär, lever nu ett rätt så luxuöst liv i en herrgård utanför Helsingborg. Hon har, upptäcker polisen, våldsamma sexuella relationer med en galleriägare, som tjänar grova pengar på den avlidne Per Vagnmans många efterlämnade tavlor. Det ska bli retrospektiv utställning på Galleri Blå och in i handlingen träder den mystiske konsthandlaren Guiseppe Pileggi från Italien. Joakim Hill och kollegan Knut Sahlman går på vernissage och bara det avsnittet lockar till månget gott skratt. Men också till möjligheten att lära om skillnaden mellan olje- och akrylmålning. Mårtenssons pedagogiska talang förnekar sig inte. Men så har hon också ett förflutet vid Lunds universitet. Bodil Mårtensson." BORDER="0"Bodil Mårtensson. Pileggi i sin svarta slokhatt och dito slängkappa är spekulant på Vagnmanmålningar men något går snett och nu börjar allt hända slag i slag. I trädgården på Sofiero slott börjar man ana slutet samtidigt som sensationsjournalisten Lotta Jönssons bedrift att, bunden till händer och fötter, grabba tag i sin mobiltelefon storligen imponerar. Både bedriften och Mårtenssons sätt att driva spänningen till bristningsgränsen är högklassig. Nu undrar man bara när och var Joakim Hill, hustrun Catharina och lilla charmtrollet Bia ska finna sitt drömhus. För det får vi väl ändå veta i den femte deckaren från Helsingborg? Eva Löwgren