Annons
Nyheter

Dahlström funderar och flanerar/Fredag

Skurk utan påse
Nyheter • Publicerad 22 augusti 2002

Nu börjar min hundvecka nå slutet. I kväll är alla åter och allt blir som vanligt igen. Utom för mig, och kanske också "Hunden". Jag har lärt mig massor av "Hunden" och tvingats göra saker som jag annars inte skulle gjort. Spela dum, till exempel. För det är en av de strategier jag använt mig av när jag glömt de där små plastpåsarna som man ska ha i bakfickan och ta fram var gång "Hunden" gjort det som man vill att hon ska göra. Men aldrig gör på rätt ställe eller vid rätt tillfälle. Det här med att ta upp efter hunden är den stora frågan i striden mellan hundägare och icke hundägare. En strid som jag egentligen inte förstår men det verkar finnas en hel del spänningar mellan dessa grupper. Således ska man självklart ha med sig små påsar och hålla rent efter hunden. Och det är jag helt med på. Har man levt i Sydeuropa vet man hur det är att trampa i hundskit hela tiden. Ja, det räcker att åka in till Köpenhamn så får man slå på hundbajsradarn. Men vad gör man då när man står nere på gatan med en väldigt påstridig hund och märker att man glömt påsarna. Man känner alla blickarna från fönstren. Många, som bor vid attraktiva gräsmattor, känner ett stort ansvar för att övervaka hundägarna. Och "säga ifrån", när det behövs. Jag försökte få "Hunden" att vänta tills vi kom till det område där det inte finns så många ögon men desto mer träd och buskar men så fungerar inte den "fidoska" logiken. Alltså satte hon sig ner, en halv meter från gatan, exakt mitt för bevakarens ögon, i klart solsken inför alla förbipasserande som nickade mot mig och log ety de ännu inte visste att jag var en brottsling. Där satt min älskade "Hund" och klämde och hade sig och det tog tid, väldigt lång tid och det blev också ett väldigt resultat. Och jag stod där och visste att jag inte hade några påsar och att inom den närmsta minuten kommer världen att rasa samma över mig och jag kommer att förlora all min trovärdighet och får förmodligen emigrera till någon lite republik i övärlden, eller så. Då spelar man dum. Under hela akten stod jag och glodde intresserat rakt in i en husfasad och när "Hunden" var klar då tittade jag inte ens på högen utan vi bara gick. Jag fortfarande med tom blick och stel nacke. En förbrytare och oansvarig människa... Men det finns bot. En stund senare återvände jag till platsen för brottet på cykel med en plastpåse i fickan. Men det var det ingen som såg... Vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons