Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Ibland undrar man vad som händer där inne bakom pannbenet. I helgen har jag varit i München och deltagit i en paneldebatt om barnuppfostran. Låter det märkligt? Lika bra att ta det från början. Jag passade tvillingarna medan mamman och pappan var ute och handlade knödel och wurst till kvällens bayerska middag. Plötsligt hörde vi att något pågick ute trapphuset. Jag smög fram till dörren och kikade ut genom titthålet och då såg jag att där var en stor TV-studio med massor av tekniker och TV-fotografer och andra människor. Plötsligt befann jag mig utanför lägenhetsdörren, mitt inne i studion, och några kostymklädda herrar pratade om tvillingarna med mig. Jag försökte hela tiden tala om för dem att jag inte var förälder till barnen utan bara en stackars svensk som tjänstgjorde som barnvakt några timmar. De lyssnade inte och utan att jag riktigt vet hur det gick till var jag med i en direktsänd paneldebatt om barnuppfostran. I tysk TV, på tyska. Det märkliga var att jag hade både åsikter om barnuppfostran och kunde tala perfekt tyska. Jag presenterades som en svensk expert och alla tyska barnspecialister lyssnade uppmärksamt till mina utläggningar om uppväxt på dagis kontra uppväxt i hemmet. Då såg jag mina vänner (alltså de riktiga föräldrarna till tvillingarna) stå och gråta i kulissen och då förstod jag att jag fått ta över deras barn på heltid och att jag nu aldrig mer skulle kunna återvända till Skåne. Jag vaknade svettig och upprörd mitt i Ystad och kom ihåg hela drömmen med isande skärpa. Men jag kan inte riktigt förstå den. Drömmen måste ha sitt ursprung i de mycket få tillfällen då någon vågat lämna sina barn i min vård en eftermiddag. Timmar som jag genomlevt i svår ångest och ungarna under hemskt lidande. Tänk om det skulle hända barnen något när jag var ansvarig? Tänk om de skulle drabbas av en hastig sjukdom och jag inte vetat vad jag skulle göra? Eller blivit bitna av en oerhört giftig spindel som rymt från någon grannes terrarium? Som ni förstår är jag inte någon vidare barnvakt. Jag brukar binda fast dem i soffan, inpackade i filtar, framför TV:n och köra gamla Pippifilmer och så sitter jag där och bevakar och släpper dem inte med blicken för en sekund. Jag tar inga risker. Men vad i hela fridens namn gjorde jag i tysk TV? Klart vi hörs! Kåsören Robert Dahlström." BORDER="0"Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se