Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Jag såg ett nyhetsinslag om avskedshögtiden för Fadime Sahindal i måndagskväll. Det fick mig att fundera över vårt förhållande till invandrade svenskar. Man vet ju hur en borstbindare är och svär. Men ändå känner alla en borstbindare som aldrig svär. Jag tror inte alls att vi svenskar är särskilt rasistiska. Många är förstås ovana men vi är också nyfikna. Härom dagen, i en invandrarbutik, såg jag tre väldigt typiska skånska damer som belåtet botaniserade bland de ovanliga varorna. Själv klarar jag inte att laga mat som jag vill utan affärerna som drivs av invandrade svenskar. Det hjälper inte att de vanliga, etablerade butikskedjorna försöker med specialhyllor, de riktiga detaljerna som ger den rätta smaken, hittar jag bara hos Ahmed, eller vad nu butiken kan heta. Det finns, för övrigt, ett bageri i Malmö som bakar riktig, äkta och välsmakande baguette. Drivs förstås av en fransos. Jag vet. Det är bara tjusiga, nästan glättade bilder i utkanten av den komplicerade situationen med invandringen till Sverige. Men det är ändå viktiga bilder. Jag tror nämligen stenhårt på att börja det mesta på en så grundläggande nivå som möjligt. Så lokalt och nära den enskilda människan som det bara går. Hon i kiosken, han på första våningen med hunden, ungarna som brukar hålla till i källaren (hemligt), damen som har kvarterets finaste rosor, pensionären som hellre flanerar och snokar i kvarteret än att sitta hemma och dricka pilsner - ja, ni vet vilka jag menar. Då blir det nästan alltid så när invandrare flyttar in eller startar ett företag, att nyfikenheten tar över och då uppstår naturlig kontakt. Det är vad jag, säkert lite vårdslöst, kallar för "Vesterbro-effekten". De invandrare vi ser i ett nyhetsprogrammen är inte samma som de som bor och verkar i kvarteret. För de känner vi ju och det är rekorderligt folk! Alla vet hur en borstbindare är och svär men alla känner också en som aldrig svär. Vi måste förstå andra människors vanor och tankar så att de inte blir våra fiender och vi måste ge av oss själva, förklara och berätta så att vi inte blir deras fiender. Sedan är det förstås så att det finns skitstövlar överallt. Men en skitstövel har ingen särskild färg. Tack för ordet. Nu ska jag laga till en kyckling-curry. Gissa var jag köpt en del av de viktiga kryddorna? Som vanligt? Kåsören Robert Dahlström."Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se