Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Jag står inför ett mysterium som förbryllar mig väldigt mycket. Så pass mycket att jag knappt fått en blund i ögonen under helgen som gått. Det hela började egentligen i Jerez de la Frontera i mitten av maj. Där köpte jag en enkel, svart sjal på en marknad och tog med mig hem till Sverige. Det är en tjock, bred och ganska lång sjal och således inget för sommarbruk. Därför stoppade jag undan den när jag var hemma igen och glömde bort den. Det är åtminstone vad jag tror. Den har legat bland de andra halsdukarna, vantarna och mössorna i sommarvilan. Som sagt, har jag trott. Härom kvällen ringde en god vän till mig och frågade om jag saknade min sjal. Jag hade vid ett tillfälle strax efter hemkomsten i slutet av maj visat henne sjalen så hon visste hur den såg ut. "Nej", svarade jag, "jag har inte tänkt på den sedan jag kom hem". Då visade det sig att hon härom morgonen hittat min sjal fastknuten runt en lyktstolpe nere vid järnvägsstationen. Hon trodde åtminstone att det var min. Jag gick genast till garderoben och rev ut alla vinterkläderna - ingen sjal. Jag genomsökte mina byrålådor, hatthyllan i hallen och alla andra ställen där sjalen kunde ha gömt sig. Men inte. Jag hämtade sjalen och kunde konstatera att visst var det min. Där fanns sådana tecken som att den inte har någon lapp med tvättanvisningar, att fransarna är knutna med en liten knut längst ut och så just bredden och längden. Det är klart att det finns en liten möjlighet att någon har en exakt likadan sjal och har använt den trots sommaren och tappat den och någon annan har tagit upp den och fäst den runt stolpen samtidigt som min sjal ligger någonstans i lägenheten där jag inte har letat - men nej, osannolikt. Men hur i hela fridens namn har min sjal hamnat på gatan? Den var dessutom torr, hel och ren så den hade absolut inte legat ute länge och definitivt inte i regn. Och jag svär på att jag inte skänkt den en tanke på månader. Förvisso har jag haft besökare hemma men ingen som skulle rota i min garderob och ta med sig min sjal. Enda möjligheten är att jag gått i sömnen och av någon anledning tagit med mig sjalen. Nu förstår ni min oro, va? Vem vill gå i sömnen? Är det någon som har sett sjalen eller rent av plockat upp den som läser detta så hör av er. Vi måste lösa detta mysterium så jag åter vågar sova utan att vara inlåst... Som vanligt! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se