Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Ibland uppstår det märkliga ljud när man går. Har man en väska i handen eller över axeln kan det bli ännu fler mystiska ljud. Det väser från skosulorna, knarrar i knäna, skramlar i byxfickan och liksom tickar från väskan där pennor, glasögonfodral, knivar, nycklar och tändare nöts mot varandra. Alla har vi lite olika ljud och efter en tid hör man vem som kommer gående i korridoren. Ofta är det skorna som har läten för sig. Men det kan också vara skramlande nycklar som en del bär, likt fångvaktare, i en kedja vid bältet. Eller ett särskilt sätt att sätta ner fötterna på. Vissa småspringer alltid och hoppar ner för de två trappstegen strax utanför min dörr. Tap, tap, tap - duns, duns. Då vet jag vem som är på gång. En gång i tiden hade jag ett par verkligt fina, engelska läderskor. De bar mig i ur och skur och vi upplevde mycket tillsammans. Numera är de fullständigt utslitna, sista gången jag var hos skomakaren med dem bara skakade han på huvudet. Nu står de inne i garderoben, jag kan inte slänga dem. Men dessa engelska läderskor hade en ljudrepetoar som inte gick av för hackor. Det hördes lång väg när vi var ute och gick. Det knarrade och gnisslade och pyste om skorna. Rytmiskt och på en behaglig ljudnivå. Så låter inte mina gympadojor. Fast har jag varit ute och blivit blöt under sulorna så gläfser de med ett sugande, suckande läte. Det här med att ha svårt för att slänga gamla skor och kläder är intressant. Jag är en sådan person. Jag har ett slags personligt förhållande till mina plagg, de är mer än bara kläder och skor, de är goda vänner som hjälpt mig, stöttat mig och för det mesta varit lojala och trogna kamrater. Men ljuset i mitt liv har en betydligt mer praktisk läggning. Gamla trasiga kläder och skor slänger man, hävdar hon. Punkt, slut. Under vår gemensamma tur i Provence vilade ett ständigt hot över två av mina kära tenniströjor. Den ene är svart, fullständigt urtvättad, trasig och fläckig men ack så skön att bära. Den andra är vit med lite mönster och inte riktigt lika betydelsefull men att slänga den i en soptunna i Frankrike? Aldrig! Inte kan jag överge mina vänner i ett främmande land. Fast jag undrar var den svarta tröjan egentligen är - jag kan inte hitta den för ögonblicket. Den borde ju ligga bland smutstvätten? Förvisso uttalades svåra hot mot den söderöver men inte kan väl...? Eller? Klart vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se