De hopplösa kortmaskinerna
En av obegripligheterna i dagens samhälle är alla olika sätt att betala för våra varor. Jag tänker förstås på plastkortbetalning. I alla de affärer som jag frekventerar i min lilla stad så har man olika maskiner för att ordna till kortbetalningen. Det finns inte två butiker som har samma maskin.
Det innebär att det inte räcker att lära sig en gång hur man gör utan man måste hela tiden be om instruktioner och läsa på små skyltar vad man ska trycka på och hur kortet ska stoppas in eller om det ska dras.
I somras upptäckte jag att Systembolaget har skaffat nya maskiner som enbart är intresserade av det lilla elektroniska chip som sitter på kortet, alltså inte det där svarta bandet som gäller i andra maskiner. Bara hur man ska stoppa in kortet, vilken sida som ska vara uppåt och vilken kortända som ska först in i maskinen är en vetenskap för sig.
Och då uppstår kaos förstås. Det är nu några månader sedan dessa maskiner av senaste modell infördes på Systemet och fortfarande händer det nästan varje gång jag gästar butiken att någon inte fattar hur det går till. Och det är inget att skämmas för. Jag förstår att särskilt äldre människor har problem med denna djungel av kortmaskiner. Det har jag själv. Jag föredrar fortfarande att ha kontanter på fickan och det går ju faktiskt betydligt fortare att betala med pengar än med kort.
Jag minns i somras när det var mycket folk i stan och alla skulle handla ut på fredagseftermiddagen. Långa, långa köer och detta trassel med maskinerna – vilken ände ska in först, var trycker jag nu – på konto eller kredit, när kan jag dra ut kortet – ska det sitta kvar när jag trycker...?
Då tyckte jag det var riktigt komiskt och jag beundrade det enorma tålamod som personalen hade – inte det minsta otåliga och klart vana pedagoger, de hade väl instruerat några hundra gånger. Dessutom var ju många i personalen semestervikarier.
Slutsatens blir förstås en fråga – varför kan inte handlarnas intresseorganisationer sätta sig ner och komma överens om en gemensam standard på kortmaskinerna? Varför kan man inte använda en och samma maskin överallt?
Jag kan naturligtvis tänka mig många skäl till varför det ser ut som det gör – det är säkerligen dyrt att köpa nya maskiner, utvecklingen går så fort (som nu med chip istället för remsa) att man vill vänta tills tekniken är någorlunda färdig och så vidare.
Nej, nu håller vi helg och idag ska jag göra höstens första äppelkaka och det ser jag verkligen fram emot. Vad som blir helgens huvudrätt vet jag inte än men jag är både sugen på fisk (abborre) och lamm. Det avgörs idag strax innan lunch då jag ger mig ut för att handla.
