Det blir en hektisk arbetsvecka

Jag mötte ungdomarna i mataffären, iförda linnen och shorts. De rapporterade att de varit på stranden och att det fanns folk som badade. Vi svenskar tvekar aldrig.

En kvinna kunde inte låta bli att kommentera vädret när hon såg mig. Märkligt nog frågade hon mig om det var varmt ute, vilket hon ju borde ha konstaterat själv. Jag svarade lite vresigt att jag inte visste. Då kontrade hon med att fråga om jag inte varit ute någonting och då svarade jag nej. Hela samtalet var absurt, varken hon eller jag hade ju kunnat ta oss till affären utan att passera under den blå himlen. ”Jaha, du har jobbat”, sa hon då och därmed var saken ur världen, åtminstone för henne.

Jag orkade inte säga sanningen, att jag följt stora delar av drygt sex timmars direktsändning från det danska prinsessdopet. Sådana där långa direktsändningar är lite kul. Det händer ju inte särskilt mycket under de första timmarna men vi fick se några glada danskar med flaggor, motorcykelpoliser och en trevlig panel som visste allt om kungligheterna och deras dop. Vi fick också se när en del gäster klev av en buss. Spännande.

På tisdag är det så dags för vårt eget dop, Estelle blir kristnad och den stora frågan är om hon ska böla likadant som prinsessan Madeleine gjorde då det begav sig för henne. Jag kan inte etikettsfrågor men nog är det väl att föredra att barnet håller tyst.

Jag ögnade igenom söndagens kvällstidningar och fann stora uppslag om Estelles dop med kyrkan i genomskärning och annat matnyttigt. Men jag letade förgäves efter någon fyllig information om det danska dopet, Aftonbladet hade några rader om det men mest med inriktning på det danska kungahusets relation till det svenska nu i doptider. Det är lite snålt, tycker jag.

Min egen dotterson väntas göra entré när som helst och det är förstås större än både danskt och svenskt prinsessdop. Förmodligen blir grabben inte döpt alls, min dotter och hennes pojkvän är så moderna och menar att det får han avgöra själv när han är tillräckligt vuxen. Lite trist, tycker jag. I takt med stigande ålder har jag utvecklat en känsla för ceremonier och visst hade det varit mysigt med ett riktigt dop, gärna i samma kyrka som jag är döpt i; Kirsebergs kyrka.

Men man kan kanske ha en namngivningsceremoni, precis som när man döper fartyg. Jag bjuder på en flaska skumpa som vi kan dänga i väggen.

Det blir en tuff vecka med både dop och melodifestival och kanske barnafödande. I så fall blir det en av de viktigaste veckorna i mitt liv.

Men ingen vet vad som händer: Kommer Estelle att gråta, blir jag morfar – kommer Loreen att vinna? I dag presenteras också årets Piratenpristagare och en sak är väldigt säker – priset går inte till Björn Ranelid. Vem som får det har jag ingen aning om, det börjar ju bli tunnsått med seriösa kandidater.