En spindel vid namn tålamod

Det hänger ett spindelnät i mitt fönster som fortfarande är öppet mot solen och luften och livet. Det är ett otroligt vackert spindelnät, nästan helt perfekt cirkelformat, genomtänkt förankrat med några långa linor och med skimrande färgspektra i solljuset.

Jag har ännu inte sett någon spindel men det bör ju finnas en. Jag har försökt med det gamla tricket att försiktigt vidröra nätet som om jag vore en liten fluga som fastnat men det lockar inte fram konstnären och rovdjuret. Eftersom nätet hänger i fria luften och rör sig i vinden kan spindeln förmodligen känna exakt vad det är som händer med nätet. Jag lyckas helt enkelt inte att imitera en fluga tillräckligt bra.

Jag tittar till nätet varje dag i hopp om att en dag få se spindeln och kanske en fluga som fastnat men ännu har jag varken sett det ena eller andra. Ett tag funderade jag på att förstöra en del av nätet för att se om ägaren kommer fram för att laga nätet men ännu har jag inte gjort det. Det känns som ett allt för stort ingrepp i naturen att förstöra ett spindelnät bara för att få se spindeln.

Men det kan inte vara en särskilt stor spindel, den gömmer sig säkert i någon nära nog osynlig springa i fönstrets trä. Jag har stått på en stol och lyst med en ficklampa och letat efter springan men inte sett något.

Jag vet dock att det finns en härskare över detta nät. Härom veckan när det blåste kraftigt gick nämligen nätet sönder men nästa dag, när vinden mojnat, var nätet helt igen.

Jag tänkte att spindeln förmodligen bara är aktiv på natten men när jag härom kvällen tassade in i arbetsrummet till fönstret i mörker med ficklampan beredd så såg jag ändå ingenting. Grannarna tvärsöver undrar säkert om jag blivit galen när jag står i mörkret på en stol och lyser rakt in i fönsterkarmen sent på kvällen. Om dom nu skulle råka titta ut just i det ögonblicket.

I går tog jag blomduschen och sprutade försiktigt ett moln av vatten mot nätet och genast delade vattnet upp sig i små, glänsande droppar som skänkte nätet ytterligare en skönhetsdimension. Men ingen spindel. Och inga fångade flugor.

Det är lite märkligt eftersom jag har en del flugor som kommer och går. De tar sig förstås in genom mina två öppna fönster och att de lyckas undvika spindelnätet är en gåta. De kanske, trots allt, kan se nätet när det rör sig stilla i den ständigt pågående brisen.

För mig är ett spindelnät en bra bild av oändligt tålamod. Spindeln sysslar enbart med att sköta om sitt nät och vänta. Helt stilla sitter den gömd och bara väntar.

Nu har jag bestämt mig för att fånga en levande fluga och slänga in i nätet. Hungern måste driva fram spindeln så att jag äntligen får se min gäst. Min gäst tålamod.