Ett hårt föreningsliv

I går eftermiddag var jag i Smedstorp och träffade runt 30 medlemmar i föreningen SPF. Som betyder Sveriges Pensionärsförbund. "En ideell, partipolitiskt och religiöst obunden intresseorganisation för pensionärer", sägs det.

Jag brukar ofta vara ute och träffa olika föreningar och prata lite och det är alltid väldigt kul och givande. Det finns alltid en eller flera damer med vassa tungor som gärna munhuggs och skojar med en stackars redaktör från Ystad. Männen är mer tysta och lite kärva men respektingivande med ofta hårda arbetsliv bakom sig.

Det händer att jag träffar pensionärsdamer av sådan kaliber att jag nästan önskar att någon väskryckare skulle ge sig på dem. Vilken överraskning de skulle få. Särskilt utmärkande är de damer som styrt hushållen på lantgårdar – jag träffar många av dem ute på bygden och det är inte damer man bråkar med. Inte mer än en gång. Att sköta en lantgårds hushållning ger både starka nypor och enorm pondus.

I Smedstorp, som ligger en bit utanför Tomelilla om det nu är någon malmöbo som läser detta, träffade jag som sagt SPF-gänget och det som är bra med SPF:arna är att vi kan skoja om både politik, religion och allt annat eftersom de anser sig helt oberonde. Och det gjorde vi. Men jag tänker inte berätta om vad i detalj – då får ni bjuda in mig om ni vill höra det.

Är jag hos PRO:arna, som är mer en socialdemokratisk pensionärsorganisation, då skojar vi friskt med de borgeliga politikerna men egentligen är det inget som är tabu någonstans – jag häpnar ofta över vilken tuff humor pensionärerna har.

Och kan någon av de där robusta damerna, som jag talade om innan, få undertecknad att rodna och tappa målföret då är dagen räddad.

Jag vet inte vad det beror på men jag tycker nog att det var något speciellt med Smedstorpsfolket. Alerta, kvicka, smarta och helt inställda på att ha roligt en stund. Jag är kanske påverkad av min medarbetare på kulturredaktionen, Julia Svensson, som är uppvuxen i Smedstorp och ständigt både skriver och talar väl om byn.

Och som tackpresent fick jag ett jättelikt ägg av Astrid med orden; "det här ägget får du koka mer än fyra minuter". Det var ett strutsägg och jag blev helt ställd, vilket alla tyckte var jätteroligt. Ännu roliga var att jag på allvar trodde att ägget var färskt och gick att koka – men det visade sig vara tomt.

Ni förstår hur jag har det ute i föreningarna...

Som vanligt!

Robert Dahlstrom, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se