Annons
Nyheter

Ett ljus tändes den första dagen

Nyheter • Publicerad 4 januari 2005
Robert Dahlström.
Robert Dahlström.Foto: 

Trettondedagsafton. Det tar inte slut, det minskar inte " det blir snarare bara värre och värre. Nu har de första avlidna svenskarna kommit hem från katastrofen och sorgen dominerar allt från tv-program till samtalen i mataffären. Och vi får se allt fler bilder från timmarna då världen vändes upp och ner. Och allt fler förtvivlade torteras av insikten att hoppet att finna barnen, makan eller maken, vännen, släktingen blir allt svagare och avlägsnare.

Och vi nås av hemska rapporter om plundring, barnarov och annat fullständigt omänskligt i jordbävningens spår. Och det går snart inte att ta in mer. Det når snart det bokstavligt talat obegripliga.

Annons

Och människor som jag inte känner hör av sig och har synpunkter - en hemlös kvinna skrev till mig och beklagade att hon inte kunde känna någon sorg över katastrofens offer, hon hade fullt upp med sin egen bedrövelse och med att försöka överleva ännu en dag. Och en annan berättar om sin sorg efter ett barns bortgång och ännu en vill delge mig sina tankar om varför media bara pratar om svenska offer och jag har inga svar, inget att erbjuda tillbaka, ingen lösning eller förklaring.

En man ringde och ville prata religion i sammanhanget. Jag sade som jag tycker, det här är för allvarligt för att blanda in religion. Och jag hyser stor respekt för de kyrkans tjänare som inte går in i teologiska diskussioner utan finner sin roll som blott en lyssnare eller en skuldra eller en hand.

Ytterligare en person lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och hävdade att det var en terrororganisation som sprängt en atombomb i havet som orsakat jordbävningen. Var är vägs ände?

Men mitt i denna obarmhärtigt framvällande lavaström av sorg och maktlöshet tänds så ett ljus för mig som gör att jag rätar på ryggen och tar, förvisso med en suck men ändå, tag i livet på nytt. Jag nås av beskedet om att jag återigen blivit begåvad med ett brorsbarn. Ännu ett barn att leva för. Min danske halvbror och hans fru fick den förste januari en pojke som döps till mitt mellannamn och jag är både stolt och glad. Och jag tillåter mig att vara det.

På årets första dag föds ett barn med något lite av mitt blod och det ger mig hopp och vilja att göra något bra av detta år. Trots allt.

God Helg!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons