Hund som alternativ till matglad kvinna och ugn

Det fortsätter komma in kommentarer kring det här med matglad kvinna alternativt mikrovågsugn. Siv tycker att jag ska skaffa mig en hund i stället för både ugn och kvinna – då blir det inga rester kvar, ty de flesta hundar är som avfallskvarnar. Jodå Siv, jag har erfarenhet av hund i hushållet. Tyvärr leker numera min kära Hunden med kaninerna på de saligas ängder men hon var ett matmonster av sällan skådat slag. Och en fantastisk smakdomare när det skulle avgöras om något var gott eller riktigt gott. Det avgjordes genom att studera hur blank hon blev i ögonen. Men hundar har en nackdel som inte kvinnor har – hundar kan inte gå på toaletten själva (om man inte bor på landet förstås och bara kan öppna dörren och släppa ut jycken). Jag minns en gång då jag var flott och bjöd Hunden på lammkotletter (med ben min idiot) och potatisgratäng. Hennes ögon var blanka som en skogstjärn och hon suckade ljudligt av lycka och vi hade det så mysigt. Men någon timme senare, när jag gått och lagt mig, satte det igång. Hennes mage var inte lika förtjust över maten som resten av Hunden. Jag tror jag åkte ner och gick ut med henne sju-åtta gånger den natten och det var först när jag skulle stiga upp som hon lugnade sig. Så det kan ha sina sidor med hund. Åke hyllar mikrovågsugnen som ett oöverträffat hjälpmedel i köket. Han säger till och med att ugnen fått honom att börja både baka och laga mat på allvar. Han nämner ingenting om alternativet matglad kvinna men jag förstår hans undertext. Och så har vi några trevliga damer som tycker att jag ska bjuda in dem på middag, allt för att inte behöva slänga någon mat. Enbart därför, förstås. Njaa, det är lite knivigt det där med att bjuda okända damer på middag. Man vet ju inte vad de väntar sig, vad de äter och inte äter och så ska de också vara konversabla, vi måste ju ha något att prata om mer än maten. Men det är klart, fortsätt skicka in förslag på er själva, gärna med bild och uppgifter om eventuell laktosintolerans eller annan intolerans och om ni vill ha en trerättersmiddag eller en femrättersmiddag och vad ni förväntar er som dessert. En sådan här middag kostar ju en del så en liten kuvertavgift på – låt säga – 500 kronor är väl inte ohemult? Nä, jag bara skojar. Så går det inte till i den riktiga världen. Men jag är förstås smickrad av att någon vill dela min måltid så där utan vidare. Hund är tyvärr inte aktuellt, är borta för mycket, och matglad kvinna är också tveksamt så jag har börjat snegla lite på olika mikrovågsugnar. Snart slår jag till!