Klockorna klämtar för oss

J ag har gästat många städer med högst varierande religioner men ingenstans har jag upplevt att man ringer i kyrkklockor så intensivt som i Ystad. Det börjar strax efter åttaslaget på morgonen och det sägs att det en gång i tiden var en signal som talade om för bönderna på väg till stan och marknaderna att nu var stadsportarna öppna. De stora klockorna i Mariakyrkan ringer länge på morgonen, runt fem minuter. Jag, som bor ett stenkast från kyrkan, har alltid tyckt att det varit en bra väckarklocka men numera är jag så van att jag lugnt sover vidare.

Nästa ringning är strax efter elva då klockorna också håller på ett bra tag men anledningen till det vet jag inte men det kan säkert någon av er läsare upplysa mig om. Det brukar också ringa i klockorna vid tre på eftermiddagen men jag undrar om det inte är i samband med någon ceremoni, till exempel begravning. Sedan ringer klockorna förstås vid alla högtider och en klocka slår också hel- och halvtimme. Däremellan bjuder klockspelet på en och annan trevlig melodi lite då och då under dagen. Som om inte det räcker har vi också vår härlige lurblåsare som tutar mest hela tiden.

För några år sedan var det ett stort bråk om klockringningen i Mariakyrkan. Det var någon som flyttat in i ett hus alldeles intill kyrktornet och som menade att de blev ordentligt störda. Resultatet blev ljudmätningar och det gjordes försök att dämpa klockorna, till min stora förtrytelse. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan flytta in några meter från ett kyrktorn och inte förstå att det ringer lite då och då. Mariakyrkan är ju en väldigt stor byggnad och en typisk kyrka. Svår att missa.

Jag har varit fascinerad av kyrkklockor sedan barnsben då jag såg den gamla svartvita filmen ”Ringaren i Notre Dame”; om den vanskapte Quasimodo. Scenen när han rider på den stora klockan under ringning etsade sig fast på min näthinna. Jag försöker också att lyssna på klockringningen från olika kyrkor som sänds på radio på nyårsafton vid tolvslaget. Favoriten är Domkyrkan i Lund som har en tung och mäktig klang. Jag har för övrigt också bott granne med den kyrkan och alltid njutit av dess malmer.

På tal om Quasimodo så är det också namnet på en gammal underbar jazzklubb på Kantstrasse 12a (i samma hus som Delphi Filmpalast och Theater de Westens, nere i källaren) i Berlin som jag alltid besöker när jag är i stan. Där hörs inte några klockor men namnet Quasimodo räcker för mig. Och alltid bra jazzmusik. Rekommenderas!

Jag gillar egentligen alla slags klockor, som till exempel skeppsklockor. Jag äger en riktigt fin som jag ringer i då och då. Jag gillar också den ödesmättade känslan i klockornas klang. Att höra en klockboj i svår dimma är magiskt och den mest spännande boktiteln i litteraturhistorien är förstås Hemmingways mästerverk ”For Whom the Bell Tolls” (1940) bra översatt till ”Klockan klämtar för dig”.

Ring klocka ring!

Fotnot:

Ystads församling har lagt ut en förklaring till klockrigningen klockan 11 på sin Facebook-sida. Läs deras inlägg här:

http://www.facebook.com/ystadsforsamling/posts/588994674458182