Livet leker glatt på konferensen

I går pratade vi om våra älskade sammanträden. Minst lika intressant är vår förkärlek för konferenser av olika slag. Ofta är konferenser en blandning av uppbyggelse, kunskapsinhämtning och rekreation. Och definitivt inget för den som lätt går upp i vikt av för mycket mat.

Konferenser inleds med en andra frukost – alltså kaffe och mackor. Framåt tio är det dags för förmiddagkaffe med wienerbröd eller annan kaka. Och så vankas det förstå rejäl lunch, inte sällan en buffé med många olika rätter att välja mellan.

Vid lunchen kommer alltid den första diskussionen om vegetariskt alternativ som de som inte äter kött, fisk eller mjölkprodukter alltid finner vara frugalt och ointressant i jämförelse med det övriga, rika utbudet. Jag håller med. Jag har provat de vegetariska alternativen och de är för det mesta inte mycket att hurra för. Problemet är att man försöker konstra till den vegetariska maten istället för att bara servera fräscha grönsaker – färska i sallad eller i pajform eller liknande – och ett gott bröd. Få vegetarianer vill ha rätter som försöker efterlikna kötträtter. Vegetariska korvar och färsbiffar är äckliga.

Några timmar efter lunchen är det dags för eftermiddagskaffe, förstås med kakor. Och pratar vi om en tvådagarskonferens då är kvällens middag den stora begivenheten. Det är svårt att få till en bra aptit men vad gör det? Vi ska umgås, dricka vin och "lära känna varandra" på ett annat sätt än i vardagen.

Detta att "lära känna varandra" på ett annorlunda vis inbegriper det mesta från krystade konversationer med chefen till nachspiel på något rum med ännu mer dricka och heta kärleksaffärer i hotellets bastu. För många blir det sent, väldigt sent.

Nästa dag går reveljen skoningslöst tidigt. Frukost vid åtta och så börjar vi konferera vid nio. Allt för många är plågade av gårdagskvällen, en del dyker helt enkelt inte upp förrän senare och en del somnar helt sonika. Det finns inget otacksammare än att vara föredragshållare under första passet andra dagen.

Jag vet för jag har gjort den erfarenheten. För varje person som föll i sömn sjönk mitt självförtroende men när en man började snarka högt och ljudligt då piggnade församlingen till och vi skrattade gott ett tag och jag fick ny kraft och höjde min röstvolym rejält.

Sedan äter vi lunch och efter det har vi sammanfattning och utvärdering och därefter dricker vi kaffe och äter kakor och sedan åker vi hem.

En riktigt lyckad konferens tycker de flesta.