Märkliga möten på flygplatsen
Som ni vet vid det här laget har jag alls inget emot flygplatser – tvärtom! Det finns så mycket förväntan och spänning i luften på en flygplats att man nästan kan ta på den. Och är man det minsta social så träffar man alltid någon att prata med. Denna gång mötte jag redan på Kastrup en osannolikt fet familj som var på väg till Thailand där de har hus. Mannen var gigantisk och skälet till att jag tog upp ett samtal med honom och familjen var att han hela tiden satt och gnällde över att man numera inte får röka någonstans på hela flygplatsen.
Jag förklarade att så hade det varit sedan årsskiftet och att det inte gör mig ett dugg trots att jag är rökare. Jag fungerar så märkligt att om jag vet att det är fullständigt omöjligt att röka, som till exempel på flygplatsen eller på planet, då känner jag inget behov och tänker inte ens på det. Inte ens om jag tar ett glas vin, som ju annars är så intimt förknippat med en cigarett eller en cigarr, så känner jag något. Och jag använder inga substitut.
Den feta mannen tittade på mig som om jag var en främmande varelse och förklarade att han var tvärtom. Visste han att det var omöjligt att röka då blev suget tio gånger värre.
Äsch, svarade jag, det är bara hälsosamt att inte röka lite då och då. Mannen höll med och berättade att han hade haft tre hjärtinfarkter och en hjärnblödning.
För en gång skull blev jag tyst och kände hur jag bleknade lite. Här satt en man med kanske 50-60 kilos övervikt och berättade att han haft tre infarkter och en stroke och var röksugen. Jag var tacksam när de reste sig och hasade iväg mot flyget. Undrar hur det gick; tio-tolv timmar på planet till Bangkok är tufft för alla och för den här mannen måste det har varit bokstavligt talat livsfarligt.
Jag övergick till att kurtisera en kvinna som såg spansk ut men hon var måttligt intresserad och ägnade sig uteslutande åt att korrigera min usla spanska och förklarade att hon minsann inte alls var spanjorska – hon kom från Sydamerika. Jag har mött det förut – det finns en spänning mellan Spanien och Syd- och Latinamerika. Varför vet jag inte riktigt men den finns där.
Barcelonas flygplats, där jag mellanlandade och häckade några timmar, har byggts om under åren och blivit ett glaspalats av värsta sort. Golvet är blankt som en spegel och likt katter och hundar avskyr jag att gå ut på ytor som antingen består av genomskinligt glas eller speglar allt omkring. Men de har, mitt inne i flygplatsbyggnaden, en jättestor öppen innergård med barer och restauranger och där får man förstås röka. Det är ju trots allt Spanien. Då kunde jag inte längre stå emot utan föll...
