Nu börjar vi planera julbordets fröjder

Jag vet inte riktigt vad för slags mat man förväntas äta och bjuda på under Allhelgonahelgen men jag bryr mig inte utan utgår som vanligt ifrån vad som finns i butiken. Och då är valet självklart. Det ligger några väldigt fina och inte allt för stora, urbenade färska lammstekar hos min handlare till ett synnerligen vettigt pris. Och i grönsaksdisken finns det färsk brysselkål vilket jag tycker är ett absolut måste till lammsteken. Sedan vet jag inte riktigt än hur jag ska fylla ut måltiden, det klassiska är förstås att köra en rejäl potatisgratäng med vitlök och vispgrädde. Och en kärleksfullt tillagad tomatsås är aldrig fel till lammstek men jag känner för att göra något annat. Vi får väl se.

I år har jag ansvar för ett julbord. Mina vänner, som jag alltid äter med på juldagen, är utomlands och vår julmiddag blir inte förrän på annandagen. I vanliga fall bemödar jag mig om att hitta på en meny som ligger så långt från vårt traditionella julbord som möjligt men i år får mina vänner ingen julmat om inte jag fixar det. Alltså gör jag det.

Härom dagen fick jag en bok med posten som heter, passande nog, Julbordet. Det är stjärnkocken Erik Lallerstedt som bjuder på upplägget och recepten till det julbord som serveras på hans restaurang i Stockholm, Gondolen.

Det är en inspirerande läsning men också plågsam. Och de vackra bilderna får snålvattnet att rinna till men ger också lite ångest, så fint upplagt och tillagat klarar jag inte. Hans grundtanke är att julbordet består av fem stationer: Sillbord, ål- lax- och löjromsbord, kallskuret (skinka förstås), varmrätter och så till sist dessert och godisbord.

Allt finns med på Lallerstedts julbord och allt, mina vänner, är hemlagat. Han ger oss recept på allt från julsenap, via kalvsylta och leverpastej till lutfisk och hemgjord konfekt, saffranspannkaka och klenäter med varma hjortron och vispgrädde. Inga halvfabrikat, ingen färdigmat.

Nu känner jag hur marken gungar under mina fötter och mitt självförtroende som matlagare rasar i botten. Man ska förstås göra som Lallerstedt men vem orkar det? Och kan göra det? Jag läser att han har 25 kockar till sin hjälp och att julbordet planeras ett halvår i förväg – det lättar på trycket. Jag är bara en person med begränsad tid så jag satsar på ett minimalistiskt julbord som i huvudsak kommer att fyllas med färdiga rätter som sill, sylta, prinskorv, gravad lax – ja, ni vet.

Skinkan, köttbullarna och rödkålen tillagar jag emellertid själv. Och Lallerstedts saffranspannkaka kan jag inte motstå.