Nyheter

Ralf Borselius

Nyheter • Publicerad 5 september 2002

Ralf Borselius små träskulpturer ser ut precis som väldigt små musungar. Nakna, lite utlämnade och blottade. Precis som när man var barn och vände upp och ner på träplankor som låg ute på ängen och dolde musbon. Skulpturerna blir starka symboler för livet. Jag känner samma förundran som inför de riktiga musungarna, inte större än en tumnagel men med samma obegripliga livsgnista som i en elefant, eller människa. Utställningen domineras av musungarna, både i skulptural form och i teckningar. Men det finns också både bilder av och skulpturer i form av vad närmast förefaller vara puppor. De har en mjuk, svängd bönform och jag tycker mig kunna ana att inuti dessa "puppor" ligger det små musunge-skulpturer. En av Ralf Borselius glada figurer." BORDER="0"En av Ralf Borselius glada figurer. Ralf Borselius utställning handlar alltså om livet som unik företeelse. De många olika skulpturerna har stelnat i olika rörelser. Nästan som i Pompeji. De flesta skulpturerna är ensamma. De ligger på rygg med utfällda ben och signalerar trygghet och öppenhet, de ligger på sidan och snusar gott som ett mätt spädbarn, de sitter på rumpan och breder ut armarna-tassarna i en inbjudande gest mot världen. En trygg, vilande figur - eller?" BORDER="0"En trygg, vilande figur - eller? Det är mysigt, mjukt och fint och jag känner en slags ömhet inför skulpturerna och det börjar spira en längtan efter att "adoptera" någon av de små liven. Men efter en stund kryper en annan känsla fram. Det är inte enbart gulligt. Det finns en lite mörkare kraft som svävar över alla skulpturerna. Vad är det egentligen som de där två varelserna gör med varandra? Och de två som ligger tätt tillsammans, är de inte egentligen mer rädda än trygga? Lever verkligen den som ligger där? Den ser ju stendöd ut. Vad gör egentligen figurerna på bilden? Ralf Borselius skulpturer är öppna för tolkning." BORDER="0"Vad gör egentligen figurerna på bilden? Ralf Borselius skulpturer är öppna för tolkning. Och så får hela utställningen en annan utstrålning. En kanske sannare bild av livet och det levandes villkor. Och nakenheten, utsattheten, den blottade huden blir det som dominerar och jag kan inte förstå att jag nyss uppfattade en del av figurerna som gulliga och söta. Det blir nästan som i filmer där söta dockor blir hemska monster när natten faller på. Konstnären Ralf Borselius. Bild: Robert Dahlström" BORDER="0"Konstnären Ralf Borselius. Bild: Robert Dahlström Men ändå. Det är en utställning som gör mig vänligt stämd - kanske lite eftertänksam men någonstans rörd och glad. Ralf Borselius visar stor känslighet i utförandet av skulpturerna. De är ganska grovt skurna men gester och rörelser är exakta och genomtänkta. Det är inte ytfinish och detaljrikedom som är det viktiga - vi ska inte beundra ett strongt och vackert hantverk - utan känna och uppleva något utifrån de små varelsernas stelnade rörelser. Ralf Borselius bor i Hammenhög och är sedan många år medlem i Östra Skånes konstnärsgille, ÖSKG. Robert Dahlström

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.