Skönt att återse en gammal vän

Tack för alla hälsningar, det är en skön känsla att vara välkommen hem. Tack för orden och den fina boken, Edna.

Ann-Margret Hägg mejlar mig och håller med om att borta är bra men det är också hemma, hon menar att hemma är egentligen inom oss, vi skapar själva en inre trygghet som gör att vi trivs både borta och hemma.

Jag håller förstås med. Jag älskar att resa men jag älskar faktiskt lika mycket att komma hem. Och vid den här tiden har övriga världen inte mycket att sätta emot när det gäller naturens skönhet och känslan i sydöstra Skåne, vårt hjärtland.

Jag väljer medvetet att resa vid den här tiden för jag vet att när jag kommer hem i maj då är det den absolut finaste tiden. Jag reste på morgonen från ett redan torrt och kargt Andalusien – säga vad man vill men det finns ju inte mycket natur kvar där nere. På tåg- eller bussresan mellan Sevilla och Malaga är det enbart odlingslandskap hela vägen; frukt- och olivträd. Förvisso en viss charm men egentligen bara trist.

Sex, sju timmar efter jag lämnat Malaga sitter jag på tåget mellan Malmö och Ystad och det är en resa i skönhet som saknar motstycke. Också mycket odlingslandskap men när rapsen börjar blomma då är det övernaturligt – och frukträden är också på gång och över hedlandskapet kring Börringesjön ner mot sydkusten svirrade tofsvipor och allt är så friskt, så fräscht och inbjudande att jag nästan känner att jag vill vara en ko som betar dessa marker.

Min säng är gammal och sliten, inget mot de hårda, fina hotellsängarna men det är min älskade säng och det var en underbar njutning att sträcka ut mig på rygg med fönstret öppet och bara känna att jag var hemma igen.

Som ni alla vet så blir man lätt hemmablind. Man ser inte varje dag vilka fina tavlor vi har på väggarna, jag ser inte charmen med det lilla köket som mest påminner om en kabyss, vi uppskattar inte alltid det vi har nära inpå oss.

Men när jag kommer hem och åter klivet in i min älskade våning då kan jag gå runt länge och bara upptäcka allting på nytt, det är som att åter träffa en gammal vän. Där står min fåtölj och när jag sätter mig i den är det som om det vore första gången, för någon minut känner jag en oerhörd trygghet välla upp inom mig – jag är hemma!

Och mina pelargoner har klarat sig fantastiskt bra och hälsar mig med nya blommor och de har vuxit rejält trots att det nog blev lite väl torrt de sista dagarna. Min vanliga husvakt kunde inte sköta sitt bevattningsjobb eftersom hon var med i Spanien och solade näsan vackert röd.

Framför pelargonerna blev jag lite sentimental och pratade med dem och försäkrade att jag nu ska stanna hemma ett bra tag, det blir ingen längre resa förrän i september. För när det är sommar då är min plats här – här hemma.