Teater är som fotboll och idrott är förstås kultur

"Visst är väl idrott också kultur?" Jag får ofta den ledande frågan. Och svarar förstås prompt: "Javisst, självklart".

Och vi tar gärna in recensioner av eller artiklar om böcker eller filmer eller pjäser som handlar om sportutövning och om folk som utövar sport. Det kommer då och då rena diktverk om olika sporter som till exempel Tom Malmquists Sudden Death och just nu ligger Bengt Cidden Anderssons diktsamling Hela bollen ska ligga still... med fina illustrationer av Ebbe Eberhardson på mitt bord. Den ska förstås vår medarbetare Bo Bjelvehammar skriva om – han är mycket för både dikter och fotboll.

En stor likhet mellan idrott och kulturutövning är att man aldrig riktigt vet hur det kommer att gå. Låt oss tänka på en fotbollsmatch och en teaterföreställning eller ett musikframträdande. Innan matchen finns inte matchen, naturligtvis, den är ju inte spelad, och innan just den kvällens teaterföreställning eller konsert så finns inte de heller – allt kan hända, och händer.

Även de mest rutinerade artister och skådespelare, som till exempel Jan Malmösjö, kan ha en dålig dag och göra ett uselt framträdande och även en så stor lirare som Zlatan går då och då från en fotbollsplan utan mål och med ett uselt spel i bagaget.

Det är det som är tjusningen med både idrott och kultur – det är något nytt som skapas varje gång, varje match ska spelas och varje konsert göras. Vi hoppas förstås på att få vara med om något riktigt bra och omskakande men hur ofta händer det inte att vi lämnar en fotbollsarena med tung besvikelse i hjärtat och hur många gånger har man inte lämnat en teatersalong och suckat över den uteblivna upplevelsen?

Man måste se väldigt mycket teater för att vara med om den där gudabenådade kvällen då allt stämmer för skådespelarna på scenen och det blir en afton som etsar sig fast i själen för evigt. Och fråga vilken fotbollsälskare som helst och de kan tala om exakt när den där gudabenådade matchen spelades och att de var på plats och fick se Zlatan göra det där fantastiska målet på Malmö stadion.

Det finns till och med likheter när det gäller publiken. Inom sporten finns en del rötägg som egentligen helst bara vill stöka och bråka och inom kulturen har vi folk som inte har vett att uppföra sig på en konsert eller en teaterföreställning. Som är mer intresserade av att prata med bänkgrannen eller rent av tala i mobiltelefon.

Visst är idrott kultur och visst kan en teaterföreställning vara lika oförutsägbar och spännande som en fotbollsmatch.