Ystads Teater: Minnesnycklar

Det handlar om solidaritet, civilkurage, empati och förståelse för andras livssituationer utan att för den skulle ge upp värdet av ens eget liv. Bodil Mårtensson och Nya Skånska Teatern, med hemort i Landskrona, har gjort en föreställning som tar ställning för den enskilda människan. De lyfter fram individen och individens öde i Kurdistan, i forna Jugoslavien och i Skåne. De vill få oss att förstå att det är människor av kött och blod, i många fall väldigt lika oss själva, som göms bakom rubrikerna om krig, våld, etnisk rensning och förföljelse. De vill att vi ska känna ett individuellt ansvar för varandra likaväl som vi har ett ansvar för de stora skeendena. Genom att förstå den lilla människans belägenhet kan vi lättar inse hopplösheten och meningslösheten i konsekvenserna av det stora spelet. Jens Olsson i Minnesnycklar." BORDER="0"Jens Olsson i Minnesnycklar. Budskapet är enkelt: Vi är alla lika mycket värda som enskilda individer, vi är alla unika var för sig oavsett vilken religion vi har, oavsett vilken politisk åsikt vi har, oavsett på vilken sida om gränsen vi bor. Många av de bilder som målas upp handlar om hur flyktingar som kommer till Sverige upplever sitt liv här i förhållande till hur deras liv var tidigare och hur livet är numera i deras forna hemland. Om hur viktigt det är att ha med sig minnesbilder från ett annat liv på en annan plats. Men också om hur smärtsamt minnesbilder kan vara. "Det går inte att inte minnas", är en nyckelreplik. Och det som ger mest smärta är att minnas de goda dagarna då allt var bra i det forna hemlandet. Då muslimer och kristna levde tillsammans, var gifta och delade livet. Sofia André i Minnesnycklar." BORDER="0"Sofia André i Minnesnycklar. Minns vi ingenting har vi ej heller något i nuet och får svårt att förhålla oss till framtiden. Därför är det viktigt att ha minnesnycklar. Någon sak som gör att vi kan minnas, återuppleva känslor och bli stärkta av det. En minnesnyckel. Det är en stark föreställning. Bodil Mårtensson och Jens Olsson dominerar scenen helt. Dramaturgin är effektiv, timingen perfekt och Bodil Mårtensson äger en auktoritet av stort mått och gestaltar lidandet med djupt känd inlevelse. Men det blir lite för mycket. Några monologer är alldeles för långa och tenderar till att bli väl pedagogiska och balanserar farligt nära det sentimentala överspelets gräns. Och vi får för få tillfällen att skratta och känna någon slags lättnad mitt i de gastkramande händelserna vi hör berättas. Musien är viktig i Minnesnycklar. Från vänster Jens Olsson, Thuva Härdelin och Elias Faingersh." BORDER="0"Musien är viktig i Minnesnycklar. Från vänster Jens Olsson, Thuva Härdelin och Elias Faingersh. Precis som man i pjäsens handling ställer en äldre, skånsk kvinnas långa och strävsamma, men lyckliga liv, mot flyktingarnas komplicerade liv för att ge bilden lite skarpare konturer och ge en fond åt de nya svenskarnas tillvaro borde man i högre grad gett oss fler vilopauser. Fler igenkännande och befriande garv än bara scenen där de urskånska människorna sitter och empatiskt, och inte utan bondkomiska poänger, kommenterar den kurdiska flyktingkvinnan som lever på orten. Det är en viktig pjäs och ett viktigt ämne men jag vill inte lämna teatern med bara en känsla av att tycka synd om de människoöden som förevisats mig och förstulet torka bort en tår i ögonvrån. Jag vill också känna hopp och se möjligheter. Det fanns i texten men nådde aldrig riktigt över diket mellan scenen och publiken. Robert Dahlström MINNESNYCKLAR -en resa i nöd & lust Minnessamlare/Dramaturg: Bodil Mårtensson Regi: Calle Mikelsons Musik: Elias Faingersh Scenografi: Leif Persson Ljus: Martin Björklund Medverkande: Bodil Mårtensson, Jens Olsson, Sofia Andrén, Sofia Åsenlöf, Thuva Härdelin och Elias Faingersh Scen: Ystads Teater 8 oktober, gästspel av Nya Skånska Teatern