Chamilla tog steget in i en ny värld: ”Går knappt att beskriva”

Förra sommaren tog Chamilla Magnusson äntligen mod till sig och körde sin motorcykel upp till Linköping för att delta i NärCon, det stora spel- och animerade filmkonventet som lockar tusentals varje sommar.

Modet som krävdes hade inget med mc:n att göra (en 1100-kubikare, för övrigt). Det behövdes för att ikläda sig en roll – och en hemmasydd dräkt – och delta fullt ut i cosplay-arrangemanget där.

Cosplay är ursprungligen en japansk form av maskerad. Det mest iögonenfallande på NärCon är tveklöst alla cosplay-deltagare som klär ut sig i elaborerade dräkter för att föreställa specifika figurer från japansk populärkultur, fantasylitteraturen och Hollywoodrullar, för att bara nämna några inspirationskällor.

Det var detta som hade lockat i flera år, men Chamilla kom aldrig till skott. Till slut sa hennes mamma: ”Sluta hitta på ursäkter, bara åk!”.

Chamilla beskriver upplevelsen som att hon hittade till en ny familj.

– Stämningen där är så generös, så underbar. Det går knappt att beskriva. Jag var spänd av förväntan och det blev så magiskt. Där finns ingen snobbism, inga fördomar.

Hon berättar exalterat om samspelet mellan cosplayare.

– Säg att du gör en dräkt baserad på en animefigur som är pinnsmal, och du själv har en betydligt större klädstorlek. Ingen kommer att säga något annat till dig än: ”Gud, vilken snygg cosplay du har!” eller ”Vilket snyggt handarbete!” eller ”Wow, du ser verkligen ut som”- ja, vilken karaktär man nu har klätt ut sig till.

– Alla ger varandra komplimanger. Negativa synpunkter ventileras aldrig, de håller man i så fall för sig själv. Så är reglerna. Jag har fått tio-tolv bra kompisar genom cosplay på bara den här tiden.

Första dagen på NärCon gick Chamilla klädd som Pokémon-tränare, andra dagen som zombie från tv-serien The Walking Dead. Sedan förra sommaren har hon deltagit i fler cosplay-sammanhang.

När YA träffar henne visar hon upp en ny dräkt hon har gjort, ett skogsrå.

Ett helt rum i villan i Skurup har nu inretts som en cosplay-verkstad, full med allt från plyschtyger till foamskum-burkar, stuprör och andra mindre självklara attiraljer att skapa kläder av.

Sedan några år arbetar Chamilla Magnusson som personlig assistent.

– Det är ett jobb som jag trivs med, säger hon.

På gymnasiet gick hon programmet Vildmark och Äventyr på naturbruksgymnasiet i Osby, som förbereder för en karriär som guide eller turledare inom äventyrs- och upplevelseturismen.

– Jag tyckte verkligen om att vara scout, så jag tänkte att kunde jag inte bli bibliotekarie – för det var inte så stor efterfrågan på det då, fick jag veta – ja, då fick jag väl bli äventyrare. (Skrattar.)

– Jag vet inte om drömmen att arbeta inom äventyrs- och upplevelseturismen finns kvar i dag, men intresset för allt sådant har jag fortfarande.

Åter till Chamillas intresse för fantasy, där drakar, trollkarlar och skogsrån är självklara inslag i genrens böcker och filmer. Var kommer intresset ifrån?

Hon gör själv kopplingen till att hon hittade på egna berättelser som barn.

– När jag var tonåring jobbade mamma mycket nätter. När mamma var tvungen att jobba så hjälpte jag henne att natta mina småsyskon. Jag läste mycket sagor för dem, men till slut hade vi läst alla sagorna som de ville höra. Då sa mamma ”Du kan ju hitta på egna sagor”. Så det gjorde jag.

I dag skriver Chamilla själv på en bok.

– Jag har själv lite svårt att sätta en etikett på den, men jag har en kompis som läser kapitlen vartefter de blir klara och han tycker att det är en fantasy-science fiction-drama-thriller-bok. Tänk dig en blandning av Sagan om ringen, Star Trek och Narnia.

Huvudkaraktären, berättar hon, är en formskiftare som i grunden är en drake och som kan ta mänsklig hamn (om vi nu talar i fantasy-termer). Ibland kanske svansen syns, ibland vingarna.

Chamilla medger att det skulle vara något av en dröm att någon gång cosplaya en karaktär från en bok hon själv skrivit.

– Det hade förstås varit rätt stort. Men jag jobbar fortfarande på exakt hur hon ser ut, min formskiftare.

Boken som gjorde att Chamilla Magnusson fastnade för fantasy på riktigt var Mördarens lärling av Robin Hobb, som hon läste på gymnasiet.

– Världen den utspelar sig i är som på medeltiden, fast åt Sagan om ringen-hållet med magi och drakar. Det finns också det här bandet som kan uppstå, där människor får en speciell koppling till djur, i det här fallet vargar. Efter den boken var jag såld.

Och vad är det som lockar med cosplay?

– För många lockar säkert möjligheten att bli någon annan, att lämna vardagen och försvinna från sig själv. Så är det inte för mig.

– Kicken för mig är inte minst, ”Är det någon som kan känna igen vilken karaktär jag är?”, men också glada kommentarer om min dräkt. Sådant går jag i gång på. Att jag kan visa upp något som jag har skapat själv och få respons på det.

Ett porträtt av Chamilla Magnusson kan inte låta bli att nämna de tuffa tävlingslopp hon utsätter sig för. Hon springer både långdistans och hinderbanelöpning.

– Det beror nog på att jag så ofta fick höra orden ”Det kan du inte göra” när jag var liten. Jag har astma och allergi. Men min mamma sa ”Prova. Det är enda sättet du kan veta med säkerhet om du kan eller inte”.

Hon sitter tyst en stund.

– Det är det som sporrar mig i alla sammanhang, oavsett om det är i träningen, cosplay, på jobbet eller när jag skriver på min bok – den där känslan av ”Jag kan visst!”. Jag ger aldrig upp förrän jag har provat.