Den största underhållningen
Sena, utvakade kvällar under livligt skrik och vrål, brösten framme i soffan och skopvis med färskt kräks. Ah, vad livet som småbarnsförälder påminner om tonårens vilda fester!
Våren är på väg, nöjesvirvlarna frestar med spännande evenemang och nyupptappad öl, och längtar man dit? Det kan du skriva ned och hoppa upp och sätta dig på att man inte gör. Nä, softa hemmakvällar med barnskrik och geggiga blöjor, det är grejor det!
Chansen finns nämligen att ens lilla nytillskott - i mitt fall ett välartat gossebarn som jag är mer än lite måttfullt stolt över - vid något tillfälle skulle råka le. Visserligen är ett spädbarnsleende oftast resultatet av slumpmässiga muskelryckningar. Eller gaser. Men det spelar ingen roll. Man vill vara där. För ni snackar nöjesliv - jag snackar om den största underhållning som över huvud taget bjuds.
Vi funderade nog, när förlossningen närmade sig, på vad vi skulle göra medan vi hade chansen. Men vi hittade inget på bio- eller teaterrepertoaren som vi brann för. Inte tillräckligt mycket för att ta risken att behöva lämna salongen i ambulans.
Nu är det bara att glömma gemensamma bio- och teaterbesök på ett tag. Här och var ges visserligen chansen till barnvagnsbio, där man kan slå sig ned, koppla av, glömma allt bestyr och inte landa i vardagen igen förrän efter, ja så där sex-sju minuter. Men man slipper att de ideliga störningarna skapar irritation hos någon annan än en själv.
Restaurangbesök tror jag vi skrinlägger tills vi har strikt disciplin och korrekt bestickföring på plats. Vilket lär dröja, med tanke på att jag själv först måste gå kursen.
Nä, det vi numera är hänvisade till i nöjesväg är tv:n. Musik finns förstås alltid, men repertoaren har blivit lite begränsad. Man kan visst tänka sig alla möjliga äventyrligheter, bara det inte blir vildare än, säg, Blinka lilla stjärnaur en speldosa som det går att kela med.
Vad gäller tv handlar det verkligen om tittande och inget annat. Hör någonting gör man nämligen inte. Inte så länge Lillen är vaken och ska kommentera allting. Jag antar att det är det han håller på med, han har bara inte riktigt vokabulären än. Det låter mer som gnäll och gny, faktiskt. Lillen kommer att bli en utmärkt tv-recensent.
Och om 15 år kommer jag att betrakta allt det som en gång lockade mig ut i nöjesvirvlarna som det värsta hotet på jorden. "Växthuseffekt och kärnvapenupprustning, då?", säger ni förstås, eftersom ni inte kan hålla undan med era förnumstiga kommentarer. Men det är blaha i jämförelse med de syndfulla lockelser som bjuds i generösa doser på så många nöjesetablissemang.
"Var då?", undrar förstås ni. Jojo, nu blev ni intresserad. Det skall jag tala om för er: Exakt på den plats som min tonåring kommer att beskriva med den fullödiga beteckningen "ut".
Lars Thulinönskar hyra en välisolerad jordkula utan fönster för nästa års schlagersäsong.
lars.thulin@allehandasyd.se
