Erica Lillö: Erica Lillö: Nostalgisk oktoberhelg
Målet för promenaden är tåget som tar mig till Växjö. Vid stationen är det som vanligt rörelse. Folk kommer och går. Välkomnande famnar. Händer som vinkar adjö. Alla på väg bort eller hem.
Oavsett vart vi ska, vem vi är, lever vi i en ny tid. Världen står i brand. Det finns en oro hos många här men än så länge är Sverige trots alla skjutningar en trygg plats. Inga bomber som faller, inga minor, inga skadade, inga lemlästade, inga på flykt, ingen terror.
Tåget till Växjö, vars slutdestination, är Stockholm är som vanligt fullt. Resan tar drygt en timme. I Alvesta, mytomspunnen klassisk knutpunkt, ska jag av. Den sista sträckan går färden med bil.
I Alvesta korsar södra stambanan kust-kust-banan och här har många bytt tåg och väntat på att fortsätta resan antingen mot kontinenten, norrut eller mot någon av kuststäderna.
Stationshuset är vackert, i jugendstil. Ritat av den berömda arkitekten Folke Zettervall.
Småland är nog en del av mig. Till viss del känner jag mig hemma där. I dessa glasblåsartrakter har jag mitt ursprung på min mormors sida. I släkten finns många glasblåsare som tjänade sitt levebröd på såväl stora som små glasbruk. Inte undra på att jag tycker mycket om glas, bruksglas som finglas. Färgat som klart.
I Växjö eller strax utanför väntar ”tjejerna” och en upplevelse. Vi är alla nu i 60-års åldern.
Helgen bjuder på mycket mat. Lunch på Svenska tantens trädgårdscafé i Bergkvara och en nostalgitripp in i 60-talet och folkhemmet. Utställningen bjuder på allt du kan tänka som förknippas med 60-talet. Där finns de färgglada kläderna, kökspallen, perstorpsplattan, teakmöblerna, askfaten, LP-skivorna, bruksporslin, emaljgrytor, aluminiumkastruller, stringhyllan.
Det är som att komma tillbaka till föräldrahemmet. Från 2000-talet till 60-talet bara genom att kliva över tröskeln till rummet beläget ovanför kaféet. Många minnen väcks till liv när vi vrider och vänder på koppar och fat, provar kläder, läser i gamla tidningar som Se och Vi. Det är spännande att mycket av 60-talet pryder den yngre generationens hem av idag.
Allt som är roligt tar förr eller senare slut. Så även denna min resa till Småland och de goda vännerna. För inte så länge sedan, men ändå känns det som en evighet, var vi studenter i Lund och nu är vi tanter på Tanternas trädgårdscafé.
Vemodet hänger i luften, en viss sorgsenhet över livets gång men framför allt ett stort tack för allt som varit fram tills nu.
Småland, en del av mig, sjöarna och skogen. Att bada hör till en av mina stora passioner och innan tåget går från Alvesta station badar vi i Helgasjön en söndag i oktober.
Min goda vän ligger i lika många minuter som badtemperaturen visar men då är hon också en sann året runt badare och då utan att basta innan.
Själv gör jag det som kallas ett Liptonbad. Ner och upp på samma andetag.
Erica Lillö
