Jag uppmuntrar spelandet – trots brölet man får stå ut med
Läraren gick bakom våra ryggar och gav kommentarer. Beröm till flitmyrorna och ilskna kommentarer till de andra.
Kul var det inte. Men spela skulle man. Alla gjorde det.
Jag råkade tillhöra gruppen som faktiskt övade på läxan. När klasskamrat efter klasskamrat droppade och började med andra instrument var det nästan bara jag och min blockflöjt kvar. Och jag fortsatte och fortsatte.
När musikskolan tufsade ihop mig med några andra som också hållit fast vid sina flöjter vände allt. Att spela med andra var störtkul.
En vän från ensemblen och jag bildade en duo och långt efter att skolan var slut fortsatte vi att spela tillsammans. Tjänade till och med en hacka på hobbyn på Ströget i Köpenhamn och i hemtraktens kyrkor.
I dag ligger flöjterna i en låda långt upp i ett högt skåp. Ibland, när andan faller på och barnen inte är hemma, tar jag fram dem. Mest för att kolla att fingarna fortfarande fungerar.
Nu är barnen på väg in i musiksvängen. Dottern som spelat piano för kantorn i byn provar på tvärflöjt. Och grabben bastuba.
Ja, det största och klumpigaste instrumentet. Det skulle han spela - annars inget.
Fordralet tar upp hela bakluckan på bilen, men grabben är lycklig. Det låter ju hur mycket som helst!
Och han övar. Familjen häpnar över fliten som i andra sammanhang knappast är ett av hans tydligare karaktärsdrag.
Han stoppar en cd i skivspelaren och ut strömmar jazzig musik. Hans läxa är att kompa. Två toner. Upp, ner, upp. Han lyssnar och kompar på exakt rätt ställe.
Han lyssnar. Inte heller en av hans bästa grenar.
Kanske är han musikalisk, men det som glädjer mig är att han verkar tycka det är kul. I mer än en månad nu faktiskt. Grabbens intressen brukar har betydligt kortare hållbarhetstid än så.
Och jag uppmuntrar. Lyssnar och berömmer. För förr eller senare i livet uppskattar man att man verkligen lärde sig språket som funkar i hela världen.
Även om man får stå ut med att bli halvt ihjälskrämd av tuba-bröl från garderoben. Det får man ta på nöjeskontot.
