Annons

Mikael Håkansson: Mikael Håkansson: Rädsla är ingen bra drivkraft

Hålla folk vid liv. Även på jobbet – för glatta livet.
Mikael Håkansson
Reflektion • Publicerad 20 januari 2024
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.

En stor del av mänsklighetens liv utförs i någon form av arbete.

Mitt första sommarjobb bestod i att plocka jordgubbar. På helger cyklade jag runt i byn jag växte upp i, och sålde Kvällsposten. Jag slutade gymnasiet som 17-åring och fick fast anställning som målare på byggen.

Annons

“Jaha, så nu ska jag vara målare tills jag blir pensionär”, var en tanke, tills jag kom på att det kommer bli ett uppehåll för lumpen också.

Riktigt så utstakat blev inte livet: för brödfödan och för tak över huvudet.

Slutbetygen från nian räckte knappt till annat, som förklaring till varför livet började med målaryrket. Någon vecka innan gymnasiestarten 1979 kom jag visserligen in även på VVS-linjen. Fast det där med att lära sig svetsa, tyckte jag i mitten av tonåren, verkade läskigt.

Rädsla är inte bästa förutsättning för att utföra ett bra arbete. Klättra upp på en stege, hissa sig upp med skylift eller utföra ett arbete högst upp på en byggställning, begränsade arbetsförmågans utförande. Jag var rädd.

När hissen vid ett bygge rasade i Sundbyberg i mitten på december och fem arbetare störtade ner mot döden, gjorde den där rädslan sig påmind, som delförklaring till varför jag lämnade yrkeslivet på byggen.

En större förklaring till att jag slutade som målare var att två av mina äldre arbetskamrater fick besked om hjärntumör. Jag kunde inte släppa tanken på alla organiska lösningsmedel som möjlig förklaring. “Jag kommer ångra ihjäl mig om jag drabbas av något på grund av målarjobbet, innan jag fyllt 40, om jag inte slutar med det här”, var en annan tanke som jag hade i 20-årsåldern.

Det här var också i en tid då det var enklare att sadla om utan utbildning. Jag började jobba som barnskötare i stället – det var roligare att krypa omkring och klättra i träd.

Under 2023 var det minst 57 personer som dog på sin post som arbetare. Lägg därtill hela arbetslivets förslitningsskador och arbetsrelaterade sjukdomar. Dödsfall som går att förhindra. Den tragiska olyckan i Sundbyberg fick även folk inom regeringen att reagera: “Ingen ska behöva dö på grund av sitt arbete”.

För att leva upp till säkerheten på jobben krävs kraftfulla åtgärder med kontroller.

Utöver att minst en person i veckan dör i arbetsplatsolyckor, bedömer Arbetsmiljöverket att cirka 3000 personer om året omkommer i förtid orsakade av ohälsosamma arbetsmiljöer. De största orsakerna anses vara stress, motoravgaser och damm.

Annons

Till saken hör att det är lönsamt att strunta i föreskrifter runt arbetsmiljön. Det kostar på. Det krävs stora insatser när det gäller att förebygga arbetsrelaterade olyckor för att minimera risker och hålla folk vid liv.

Likväl som när det gäller att motverka krig, med fredsförebyggande åtgärder. Den pågående miljöförstörelsen kräver sitt förebyggande arbete. För att motverka våld människor emellan, krävs det också åtgärder, så att vi alla här i livet ska kunna leva sida vid sida i samhället. I arbetslivet och i vardagslivet. En samhällsinvestering genom välfärdsupprustning för glatta livet.

Annons
Annons
Annons
Annons