Mister Saab blir 70 – berättar om bilarna, cancern och livet

Vi erbjuds en provtur i Lars-Göran Svenssons vita, prisade Saab 96 från 1964. Välvårdad och välputsad. Det ligger en tidsenlig 60 år gammal Ystads Allehanda under mattan vid förarsätet för att hålla fukten borta. Av tidningens skick att döma har bilen hållits torr. Skicket är mer än välpolerat – förutom den nostalgiska känslan, färgerna och detaljrikedomen är det nästan som att sätta sig i vilken ny bil som helst.

Det syns att Lars-Göran gillar sin bil, den går bra, men den rullar inte så långt längre.

– Nej, jag kanske kör... 50 mil om året med den. Knappt det, säger han.

Istället är det den ljusgröna Saaben från 1976 som han ofta ses glida fram i. Eller om vädret tillåter i Saabs första cabriolet från 1987.

Motorintresset hade Lars Göran med sig från barnsben och redan innan han var 15 hade han byggt sin första egna go-cart. Efter att han slutade skolan blev det naturligt att börja jobba på Hasses bil, som senare blev Gärsnäs bil. Och då när det begav sig var det Saab som gällde hos byns bilhandlare och så klart påverkade det många av Gärsnäsbornas märkesval när det skulle köpas bil.

Genom åren har bilintresset bestått. Att vara med som mekaniker åt rallyförare väckte hans eget intresse för motorsport och han har kört både rally i skogen och Folkrace på bland annat Svampabanan i Tomelilla.

Vilket är roligast?

– Skogen. Det går fortast, säger han.

Men det är på Svampabanan som han har haft sin allvarligaste avåkning.

– Jag rullade sju varv. Minns inte riktigt vilket år det var, men det var i en A-final så jag satsade på vinst.

Det loppet vann han inte men kanske vann han ändå, eftersom han klarade sig utan allvarligare skador.

Motorsporten fick så småningom ta ett steg tillbaka för familjen och fotbollen.

– Jag var tränare i yngste sonens lag från de var sju-åtta år tills de var 14. De var duktiga, det var en rolig tid, säger Lars Göran.

Fotbollsintresset håller fortfarande i sig, vilket är praktiskt med tanke på att Lars Göran bor mittemot idrottsplatsen i Gärsnäs. Många matcher ser han på plats, dels för fotbollen men även för det sociala.

Och det var just det sociala i byn som gjorde att det blev motorträffar i Gärsnäs. Nyss har den elfte säsongen av de allt mer populära träffarna avslutats med en träff som inte kan beskrivas som annat än en succé.

– Jag tror att det var 307 bilar som kom. Och över 100 motorcyklar, säger Lars-Göran.

Men det är inte bara utställarna som kommer till träffarna, många kommer bara för att titta och umgås.

– Över 1000 besökare. Besöksparkeringen var helt full och det kom folk från hela Skåne. Några tog till och med tåget, säger han.

Hur började bilträffarna?

– Vi satt på fiket och kom att prata om att det hade varit kul. Sen frågade vi runt om idrottsföreningen var intresserad av att sälja kaffe och korv och sen var det igång, säger han.

Årets program innehöll egentligen en planerad träff till men den bestämde man sig för att ställa in. Det börjar bli höst och mörkret kommer tidigare. Men i vår, i april eller början av maj är det dags igen. Flera olika bilmärkesföreningar har hört av sig och vill lägga sina träffar på Gärsnäs motorträffar. Så förberedelserna för 2025 är redan igång.

– Vi har bestämt oss för att göra en ny, lite längre tipsrunda. Så det ska vi göra i vinter, ta fram en karta och så.

Lars-Göran har haft turen att få vara frisk och utan större blessyrer fram till 2016. Då drabbades han av cancer i magen.

– Det var det värsta... det jävligaste jag har varit med om, säger han.

Under två års tid bestod mycket av livet av sjukhus, operationer, cellgifter och läkarbesök.

– Som längst låg jag inne i en månad i sträck, säger han.

Idag är han friskförklarad men går fortfarande på efterkontroller. Cancern håller sig borta men han har fortfarande sviter efter cellgiftsbehandlingen.

– Det sticker och domnar liksom i fötter och händer. Men jag har ingen cancer kvar, säger han.

Men ändå har han haft tur. Cancern är borta och han mår bra. Och finmotoriken i fingrarna har han fått behålla, så han kan fortfarande mecka när det behövs. Mest blir det på sina egna bilar.

– Eller när barnen behöver hjälp. Eller någon kompis. Och nu har yngsta barnbarnet skaffat EPA så ja, det blir lite fortfarande.