Plötsligt bara händer det…
Det hände i somras på ett enormt varuhus i Velez-Malaga i södra Spanien. Min tioårige son stod bredvid mig och hade många och kloka åsikter om vilken chorizo, Manchegaost och Serranoskinka vi skulle köpa. Glädjen över att ens barn plötsligt verkar ha kommit över allt det där med att allt nytt i matväg är äckligt och att trots föräldrarnas tjat styvnackat vägra smaka på något nytt hur ofarligt det än verkar, är plötsligt oändlig.
På den vägen verkar det fortsätta, oliver ska testas och en favoritsort vaskas fram och detsamma gäller en hel del andra livsmedel. Något som fortsatt även på hemmaplan och att handla blir sig aldrig riktigt likt numera. I varuvagnen åker diverse livsmedel som ska testas och trots att man ofta bestämt sig för att bara snabbhandla det allra viktigaste kan sonens botaniserande bland varuhyllorna avslöjas med all tydlighet när man ska checka ut från affären. Fast så här efteråt borde man insett var som var på väg. För det fanns visa förvarningar även om de var tveksamt kulinariska. Under fotbolls-EM i början av sommaren satt vi hemma i soffan och följde slaviskt de svenska försöken att spela fotboll och den spanska uppvisningen i hur man gör. Eftersom EM tyvärr sändes i en kanal med reklam i massor fanns det ungefär en miljon chanser att se vad de två största hamburgerkedjorna hade för några specialhamburgare under fotbollsfesten. Dessa skulle provas och alltid i samband med någon match.
Denna plötsliga förändring gör att man snabbt hamnar i nostalgiträsket och börjar fundera på hur det var tidigare. Sonen har aldrig varit någon storätare men haft mycket bestämda åsikter om vad som går att äta. Något som i en familj där mamman är vegetarian och undertecknad äter kött stundtals gjort att vi lagat trerättersmiddagar, det vill säga en rätt per man i familjen. Potatismos har sonen alltid betraktat som något av djävulens påfund så det gäller att rädda några potatisar innan man mosar allt, den enda färg som finns på en sås är brun, köttfärs är mycket godare på grillspett, kött ska helst inte ha något tuggmotstånd, morot är den enda grönsak som duger till människoföda och så vidare. Inte har det varit lättare med att äta ute, har restaurangen inte pommes och köttspett (det senare får oftast pappa till slut äta upp) förtjänar den inte att finnas till. Möjligen kan vårrullar (vegetariska) finna nåd och jag vet inte hur många restauranger vi fått lämna eftersom just denna specialitet inte finns på menyn. Något som är lagom kul när det ofta är en kväll och grundtanken var att fixa något snabbt för att slippa laga mat.
Men allt det där är historia nu. För på andra sidan restaurangbordet under veckorna i Spanien satt en ung man som hade bestämda åsikter om det mesta men inte fullt så kategoriska som tidigare. I snabb takt smakades olika bläckfiskar, tjurkött, haj och diverse fisksorter av. Till och med kött som krävde tuggande slank ner under idelt smackande och berömmande om hur gott det var.
Egentligen borde man inte bli så förvånad över sonens plötsliga förändring, båda föräldrarna är matintresserade och en av storebröderna jobbar som kock. Men att han skulle äta en tomat (utan att tortyr var inblandat) en dag fanns inte på kartan. Hemma hade detta utvecklats till ett skämt, ville man skoja med honom var det bara att servera en tomat på hans tallrik. Att överhuvudtaget fundera på att smaka på denna tingest var en tanke som inte fanns. Istället skrattade han bara och sopade över den till min tallrik. Men där satt han han och och utan några som helst plågor och tuggande på en tomat. Föräldrarna höll sig i bakgrunden och undrade när denna katastrof skulle uppdagas och sa inget. Det gjorde inte sonen heller och han äter fortfarande denna grönsak utan att visa några tecken på att avlida, något som han tidigare hävdade var synonymt med att äta tomat.
Fast blev allt bättre med en matintresserad son? Svaret är nästan allt men det känns lite surt när ett fat med fantastiska kammusslor som jag och frun tänkt dela kommer in på bordet. Sonen slukar mer än hälften och tycker dessutom att vi ska beställa in ett fat till för det var så lite.
