Tecknen på att ditt barn kan vara högkänsligt – så stöttar du på bästa sätt

Åsa Vikman upptäckte själv att hon varit högkänslig hela livet. Även hennes två barn är det på olika sätt – det ena är samtidigt introvert och det andra extrovert.

Familjesituationen kräver lite mer planering i vardagen men det kommer också med många fina sidor, berättar Åsa Vikman.

– Barn som är högkänsliga är ofta mer empatiska och bryr sig om andra. De har djupare intressen. Men de tar också på sig andras känslor, säger socionomen.

När hennes ”Handbok för högkänsliga” kom ut förra året märktes det snabbt ett stort intresse för ämnet, berättar Åsa Vikman. Nu är hon aktuell med ”Högkänsliga barn” som hon hoppas ska bli ett hjälpmedel för vuxna som kommer i kontakt med barn, föräldrar såväl som lärare eller andra, att bemöta barn med högkänsliga tendenser.

– Högkänsliga vuxna och barn påverkas väldigt mycket av sin omgivning, både i positiv och negativ miljö. Precis som orkidéer så vissnar de om de inte får näring av någon med gröna fingrar. Någon som kan tillgodose deras behov så att de växer upp och mår bra, säger Åsa Vikman som driver Instagramkontot orkidebarnsverige och fortsätter:

– I vårt samhälle med stora klasser och stora grupper i förskolan är det en risk att dessa barn far illa i sin högljudda arbetsmiljö med högt tempo. Och att det saknas kunskaper om hur de kan bemötas. Föräldrar kanske tänker att det är något fel på deras barn.

Hur kan man märka om ett barn är högkänsligt? Ett barn som visar sådana tendenser är ofta väldigt försiktiga i nya situationer, det kanske tar lite längre tid på morgonen och de blir lättare tillbakadragna och tysta när det blir för mycket, berättar Åsa Vikman.

– De är ofta självmedvetna och självkritiska och tar lätt på sig kompisars känslor och känner av hur andra känner, lägger märke till många detaljer, säger hon.

Själv märkte hon att dottern, nu 8 år, sov dåligt på nätterna. Lösningen trodde Åsa vara att ge sig ut på många aktiviteter med dottern.

– Vi gick till öppna förskolan och jag var ute och gick med henne. Jag tänkte inte på att det kunde bero på att vi var så aktiva. Men polletten trillade ner några år senare och då förstod jag att jag också varit högkänslig ända sedan jag var liten, säger hon.

Som förälder är det bra att tydliggöra vardagen för barnen, så att de vet vad som väntar.

Man kan prata om högkänslighet fast i andra termer, som ”nu behöver du ladda dina batterier för du har varit i skolan, även om man har roligt så blir man trött”. Lyfta fram det positiva, ”vilken superkraft du har”, säger Åsa Vikman.

Hon tycker också att föräldrar gärna får vara delaktiga i skolgången och ha en löpande dialog med pedagoger och lärare kring hur det går.

– Och planera vardagen – lägg inte in allt för många aktiviteter utan ge barnet utrymme till återhämtning. Det är en balansgång, samtidigt som man vill att barnen har kompisar och att de vårdar de relationerna så behöver de vila – då kanske de kan leka till en viss tid och kanske inte varje dag, säger Åsa Vikman.

Viktigt är också att låta barnet förstå att alla känslor är okej och att känslor får ta plats, inom gränser.

– Högkänsliga barn reagerar starkare på både positiva och negativa saker. Oavsett om det är argt eller ledset så kan man som förälder hjälpa barnen att sätta ord på sina känslor. ”Jag förstår att du är besviken för att kompisen inte ville leka, eller arg för att det eller det hände”.