Till minne: Margareta Arvidson 1936–2023

Förslaget hade gjorts av ambassadarkitekten Björn Hultén och avsåg ett museum med konst av Gösta Werner.

Margareta uttryckte sin uppskattning men beklagade samtidigt att kommunen saknade medel att genomföra ett sådant projekt. Sannolikt var redan då det stora Valfiskenprojektet i planeringen.

Men, som Margareta senare sade, jag förstod att ni menade allvar.

Ett gäng entusiaster hade 1980 startat vad som skulle bli Gösta Werner-sällskapet. I stadgarna skrevs bland annat att målet var att skapa ett museum över marinmålaren på Österlen.

När detta sattes på pränt fanns inte ett öre i kassan och inga konstverk. Men genom ett idogt ideellt arbete och genom gåvor från konstnären byggdes långsamt en samling upp.

1989 återkom Margareta med ett konstruktivt förslag: kommunen ställer kostnadsfritt två skolsalar i nedlagda Östra Park-skolan till ert förfogande så kan ni starta ett museum där. Så agerar en handlingskraftig politiker.

Kommunen skulle sålunda få ett tillskott till kulturlivet utan att det kostade något. Arbetet kom ju att utföras av ideella krafter. De två salarna fylldes med verk av Gösta Werner bland annat kunde den då nya Taube-sviten presenteras.

Den 3 december 1989 förrättades invigningen, efter ett planerat festtal av dramaprofessorn Ingvar Holm, av Margareta Arvidsson. Utställningen vann stor uppmärksamhet i pressen och stor uppskattning.

Werner-Sällskapet ombildades till en öppen ideell förening och fick många medlemmar. Efter två år seglade plötsligt upp en affärsmöjlighet i samband med en aktieemission i ett Stockholmsrederi. Med välvillig medverkan från en bank kunde en affär genomföras med en stor vinst.

Nya perspektiv öppnades. Kommunen ägde en fastighet precis norr om Hotel Svea. Byggnaden hade ursprungligen på 1860-talet uppförts som ett varmbadhus.

Efter 30 år kom det i läderindustrins tjänst, först som en randfabrik och slutligen Be-Ge-Skinn. Få reparationer hade gjorts genom åren så skicket var uruselt. Men byggnaden var vacker och läget vid småbåtshamnen betagande.

Förhandlingar inleddes nu med Margareta om ett förvärv av byggnaden. Hon såg möjligheterna i projektet och var också varse om de stora kostnader som skulle belastas kommunen som fortsatt ägare med omfattande byggnadsarbeten. Den politiska vänsterflygeln var, så vitt jag minns, emot.

Affären genomfördes. Köpeskillingen betalades kontant. Vid påsk 1993 invigdes ”Konstmuseet Gösta Werner och Havet” av landshövdingen Anita Bråkenhielm. Det stipulerades att museet inte skulle vara ett mausoleum över Gösta Werner utan en levande institution.

Här finns en permanent avdelning på ovanvåningen över Gösta Werner. Men för övrigt sjuder museet av olika aktiviteter.

Genom åren har mer än 200 föreläsningar framförts av högt kvalificerade personligheter.

Enskilda konstnärer har ställt ut, men också stora samlingsutställningar såsom: ”Konsten på Österlen” med bland annat prins Eugen och ”Kvinnor i Konsten”.

På senare tid har en ”Höstsalong” dragits igång som blev en succé och som kommer att bli en tradition. Inalles har flera hundra konstnärer ställt ut.

Konserter av högsta klass är ofta återkommande.

Genom museet har Simrishamn ett levande kulturliv. För detta ett sent tack till Margareta Arvidsson, som så starkt bidragit till kulturen på Österlen.

Leif H. Hjärre