Det andra utanförskapet
Patrik är född i Korea och uppvuxen i Sölvesborg. Han sa att: ”Den stora segregationen i vårt land handlar inte om invandrare kontra "svenskar", utan är mellan storstäderna och landsbygden.”
När ”mannen på gatan” (eller kvinnan) intervjuas sker det alltid på Drottninggatan eller möjligen på Stockholm C. Hela Sverige förväntas veta vilka typer som bor på ”Solsidan” respektive ”Söder om Folkungagatan”.
Det är ibland svårt att tro att bara 20 procent av landets befolkning bor i Stor-Stockholm. Faktum är att de flesta i Sverige bor i små orter. Eller inga orter alls. (Till och med ”Stor-Malmö” anses sedan 2005 omfatta orter som Höör och Skivarp. Ändå är det Stor-Stockholmsbon med sina problem som är ”normen”. Det talas mer om att ett nytt BB i Stockholm inte ligger i ett akutsjukhus än om det faktum att mängder av orter i Sverige inte har någon sjukvård alls på helgerna.
Hur livet är för en säljare i Falköping, en undersköterska i Trelleborg eller en bokförare i Ljungby får vi aldrig veta.
Dessa människor får vi bara träffa när ”Det okända” letar spöken hos dem. Eller när Postkodlotteriet dragit rätt gata.
Den här osynligheten skapar utanförskap och segregation väl så effektivt som etnicitet eller arbetslöshet. Trots att de ofta har både jobb, familj och en social tillhörighet så känner många i detta Sverige att deras liv aldrig räknas. Deras verklighet syns inte. Deras problem är oväsentliga.
En osynlig människa har inget att förlora. Det vet alla de som lagt ner stora arbeten i det vi kallar ”problemområdena”. Den som inte blir respekterad vill åtminstone bli hatad. Integration och synliggörande är därför bästa sättet främja demokratin. Du finns. Vi hör vad du säger. Vi ser din verklighet.
Den etniska och ekonomiska segregationen är vi medvetna om. Det finns program och åtgärder - mer eller mindre lyckade - men de finns.
Men den andra segregationen? Den mellan Stockholm och resten av Sverige - den finns inte. Trots att den är lika farlig, om inte farligare. För där arga unga män i förorterna bränner bilar reagerar de osynliga i det stora Sverige genom att skriva på Avpixlat och rösta på SD.
Men vi möter inte dessa med integration och synliggörande. Tvärtom med ännu mer avståndstagande och oförstående från de som skapade utanförskapet från början.
Duktiga människor kan i grupp slå sig för bröstet i sociala och andra medier och berätta att de minsann sagt ifrån! Och ”nu borde väl de där idioterna förstå hur pantade de är”.
Medan de goda i själva verket - i den goda sakens namn - skapat ännu mer utanförskap och ännu mer grogrund för det de i själva verket ville bekämpa.
Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.
