2000-talets ålabod

Rimfrosten hade glaserat strandgräset. Snön hade fallit i december 1999 när Göran Sommar kom till Yngsjö. Det var sluten budgivning på ett litet hus i vitt och grönt just vid havet.

Sommaren före hade de tillbringat två veckor med fint väder på samma strand, i ett annat fritidshus som de hyrt. De började drömma om fler somrar där, men huset kunde de inte hyra fler gånger. Ulrika Sommar bad sina föräldrar i Åhus hålla koll på husannonserna i tidningen.

Sent på hösten såg de att ett dödsbo skulle sälja en liten stuga. Ulrika och Göran började diskutera vilket bud de skulle lägga. Eftersom det var sluten budgivning hade de bara en chans på sig.

Tio minuter efter att buden öppnats ringde telefonen. I konkurrens med 35 budgivare hade de fått huset.

– Vi stretchade oss för att vi ville ha det. Vi köpte med hjärtat, säger Göran Sommar.

Besiktningsmannen höggmed en kniv i väggarna och konstaterade att det inte var mycket att besiktiga. Elledningarna var utbrända och råttorna var många. De målade allting vitt och försökte bekämpa råttorna den första sommaren de bodde där.

Det tog fyra somrar till innan de visste vilken sorts hus de ville bygga på tomten. Det är de glada för nu.

– Varenda kväll satt vi och ritade på servetten. Huset är ett resultat av att vi har varit här mycket och känt av tomten, vindarna och solen. Vi har fått det precis som vi vill ha det, säger Ulrika Sommar.

Efter att ha diskuterat sina planer med flera arkitekter utan att riktigt få gehör började hon rita huset tillsammans med en vän, inredaren och formgivaren Eva Lilja Löwenhielm.

I dag är det svårt att tänka sig att det legat ett gammalt hus här. Som en tecknad silhuett står deras nya hus högst uppe på kullen mot havet. När man står vid vägen kan man se himlen genom de stora fönstren som går från golv till tak. När man kommer uppför backen ser man havet rakt igenom huset.

Enda skillnaden mellan ute och inne är att man inte känner vinden och regnstänken inne i matrummet/köket/allrummet. Grönskan känns lika påtaglig inne som utanför huset.

De har vänt och vridit på ritningar och modell för att få de tillåtna 70 kvadratmeterna att räcka så långt som möjligt.

Mitt i huskroppen, där glasdörrarna bildar en smal gång, har de fått ett rum som är skyddat mot regn, med egenhändigt tillverkad soffa av tjocka madrasser och stora kuddar. Genom att bygg känns huset som det är större.

Alla detaljer är nogautvalda. De provmålade fyra svarta färger innan de fastnade för Kulturhantverkarnas svarta slamfärg. Den var svartast.

– Vi ville tona ned huset och lyfta fram naturens storhet, säger Ulrika Sommar.

De har valt att inte låta taket gå längre ut än väggen.

Genom de svarta väggarna, papptaket och dess lutning försöker de följa traditionen från ålabodarna, även om det blivit "en modern ålabod för 2000-talet", som de säger.

I sitt arbete som trädgårdsdesigner arbetar Ulrika Sommar med att skapa miljöer och naturliga länkar mellan dem. Samma princip har hon använt vid sitt eget hus.

Mot havet har de ett stort trädäck, men utan räcke som stör havsutsikten. Trädäcket är också byggt i olika nivåer, med en trappa där man gärna slår sig ner och en stor matplats nedanför.

– Då känns det som om man går in i olika rum och man utnyttjar naturens kurvatur, säger Ulrika Sommar.

Golvet är av cumaro,ett hårt träslag av odlad regnskog, med 30 års garanti. Materialvalen är viktiga. De väljer hellre beständiga material än billigare alternativ som håller kortare tid.

På framsidan har de sparat en tall vid varje sida som ramar in huset. Förutom en stor lampa vid bordet är även tallen upplyst. På så sätt syns trädgården även när de sitter inomhus.

– Med indirekt ljus får man en del av naturen in i sitt hus. Det handlar inte om att visa upp oss själva. Det inger en trygghet och det går att se ut i mörkret, säger Ulrika.

Mot söder har de bara ett smalt fönster över diskbänken, för att huset ska kännas svalt även när solen ligger på. Utanför köksfönstret finns en kryddträdgård full av lavendel, gräslök, timjan, rosmarin, oregano, salvia och isop. Intill stenarna från granitstenbrottet i Bjärlöv får växterna skydd både mot vind och kyla på vintern.

Ibland tar Ulrika med sig växter som blir över från trädgårdsprojekt som hon jobbar med. De växter som klarar sig får vara kvar. Det ger en naturlig känsla.

– Jag gillar när det är vilt. Jag vill att det ska kännas som om Guds hand har spridit ut fröna.

I flera år tillbringade de vartannat år med segelbåt på västkusten, som Göran kommer i från, och vartannat år vid Åhus, men efter drömsemestern i Yngsjö kände Göran att han kunde trivas vid stranden på ostkusten.

– Jag har bott i Australien. Där uppskattar man beach houses. Beachen här är fantastisk. Sanden är av hög kvalitet. Jag älskar stormvindarna när de kommer in från öst och havet ligger på.

De ville ha sitt husjust på kullen, inte bakom sanddynerna som många andra fritidshus, men det krävdes mycket lerjord och makadam för att få slänten att hålla sig kvar.

Efteråt vill de inte ändra något, även om bygglovsreglerna skulle bli mer generösa. Ibland har de svårt att förstå att de faktiskt hamnade här och kunde bygga det hus de drömde om.

– Vi är så oerhört lyckliga för att vi fick den här chansen. Det är lyx att bo här i frid med naturen, säger Ulrika Sommar.