Carl Bengtsson: Befolkningen ute på landsbygden låter sig luras
Också detta, en del av den landsbygdsdiskriminering som jag återkommande beskriver här på insändarsidan.
Byalagen låter sig luras av utökad makt och på den vägen – fortsatt kräftgång. Kontinuiteten blir lidande (en flyttar, två tröttnar och gräset gror…), men mest till följd av felstyre.
Byarnas verkliga behov (och uppgifter) är liksom något helt annat än de åtgärder som byalagen ber om pengar till. De styrande i byalagen (oftast utomsocknes) har nämligen samma – delvis urbana – feltänk som kommunen.
Och ställda inför ”vältaligheten” viker sig gammelbefolkningen – allt sunt förnuft till ingen nytta. Ehuru merparten av skulden naturligtvis ligger på politiken, förvaltningen och det tragiska ”Fokus på byarna”-programmet.
Såvida inte mitt överklagande går igenom så väntar nu också Översiktsplan 2030 med sin helt förödande indelning av byarna i fyra olika kategorier.
Systemet med byalag och den makt dessa erbjuds via ”Fokus på byarna” har dessutom bäddat för situationen där byborna mer eller mindre avkrävs egna arbetsinsatser.
Här ett utdrag från tjänsteskrivelsen (daterad 31 mars 2021) rörande yrkandet om uppfräschning av kommunens vanvårdade parkyta i Bjäresjö. ”Möjlighet finns istället för byalag att via medel för utveckling av landsbygdsstrategin (”Fokus på byarna” är vilande) ansöka om att anlägga mötesplatser på kommunal mark som sedan sköts och underhålls av boende i byn”. Kränkande och förnedrande och helt otänkbart inne i staden.
De flesta byalag sväljer dessvärre ”konceptet” utan att förstå den skada man åsamkar sin by – och än mer landsbygden som helhet.
Glöm heller inte ansvarsfrågan. Vad med den bybo som under arbete med exempelvis en kommunal grönyta kommer till skada?
Tjänsteskrivelsen och hela ”konceptet” är en direkt inbjudan till problem för Ystads kommun. Vi kan till och med bli fällda bara för systemet som sådant.
Notera också hur man ogenerat använder sig av landsbygdsstrategin – hårt kritiserad och långtifrån klubbad, men redan ett diskrimineringsinstrument. Det tredje i raden. Hur länge ska allt detta få fortgå – ”landsbygdsminister” Kevin Rasmussen (S)?
Carl Bengtsson, Rygla