Carl Bengtsson: Hoppet står till vår nya stadsarkitekt

En verklig kulturgärning (därtill helt avgörande för besöksnäringen!) från framför allt Rune Welins sida, långt bortom vad som försiggår idag. Insändarskribent Lars Toftemar ger en bra beskrivning då han kallar det för ”fyrkantiga lådors invasion” (YA onsdag 11 januari).

Förutom att de fyrkantiga lådorna saknar estetikens alla grundkomponenter (symmetri och ornamentering i första hand) så är även materialen (exteriört) av sådan art att all form för gynnsamt åldrande är uteslutet. Lådorna kommer med andra ord att bli ännu fulare med åren.

Till yttermera harm och som direkt resultat av fuskbyggandet (även fulbygge är ett slags fuskbygge) så riskerar vi nu också (idag dyra bostadsrätter till trots) att lådorna så småningom blir utanförskapsboende. Jodå – och det kan gå snabbt när väl utvecklingen dithän har satt i gång.

Jag hoppas verkligen – i synnerhet med politikens skamligt dåliga intresse för frågan – att vår nya stadsarkitekt Pernilla Theselius förstår och förmår att sätta ner foten, hela Ystads själ och identitet (den vackra och levande staden) står på spel.

De skisser som stadsbyggnadskontoret visar fram över hur Hamnstaden är tänkt att se ut bådar inte gott. ”En industrialiserad byggsektor” javisst, men det handlar mer om bristande förståelse för vad som vackert är samt vad vackert respektive fult gör med oss människor.

De ”merkostnader” som det också gärna refereras till är endast marginella och bara en dålig ursäkt (i raden av flera) för den kulturfattigdom som här i Sverige dessutom har satts i system.

Precis som på 60-talet så kan vår stad nu endast räddas via den makt (och ansvar!) som omger ämbetet stadsarkitekt. Det knackar på byggherrens dörr, och där står stadsarkitekten – inte vilken lobbyist som helst. Hoppas bara att vi har rekryterat rädd sorts stadsarkitekt…

Carl Bengtsson, Rygla