Carl Eric Nilsson: Jag vågar mig nog inte till Simrishamn igen
Hyfsat väder och många försäljare. Gick omkring och spanade efter saker som man inte visste man behövde. Jag hittade deckare för fem kronor och allt var frid och fröjd. Ända tills vi kom tillbaka till bilen och ser en gul lapp på rutan. Reklam trodde man.
Kallduschen kom när man insåg att det var en så kallad parkeringsanmärkning, en böteslapp helt enkelt. Man hade struntat i att sätta upp en skylt med till exempel parkering förbjuden och hade mage att utkräva 900 kronor i böter för en timmes parkering.
Vi höll inte på gräset eller hindrade trafiken på annat sätt utan höll där vi gjort i många år. Hur ska man som utombying veta när Simrishamns kommun behagar att ändra parkeringsreglerna utan att skylta?
Berörd personal borde kanske lyfta ändan från sin bekväma stol på kontoret och ge sig ut i verkligheten, där finns kanske en hel del att göra.
Man måste ändå gratulera kommunen till en fantastisk affärsidé genom att kräva böter på platser där man minst anar.
Får man komma med ett råd i all anspråkslöshet, för alla de pengar ni får in från intet ont anande besökare till er fina stad, kan ni inte upplysa om, med till exempel en skylt i all enkelhet, att här får ni inte parkera.
Jag vet inte när man vågar sig på en till till Simrishamn nästa gång.
Carl Erik Nilsson, Tomelilla
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.