Charlotte Franck: Närmare 30 grader och syret är slut – är det en värdig arbetsmiljö?
Ofta tänker jag att djur har bättre inomhusmiljö än elever och personal som har skolan som arbetsplats.
Varje år vid denna tid är det samma visa när det gäller temperatur och luftkvalitet. I klassrum där temperaturen närmar sig 30 grader och syret är slut sker inte mycket inlärning som ni säkert förstår.
Vi som jobbar får veta att det inte finns någon gräns när det gäller temperatur, att vi ska öppna och vädra, att vi ska ha undervisning utomhus samt att vi ska felanmäla för hundrade gången.
Vintertid kan sedan problemet vara det omvända, då är våra lokaler istället alldeles för kalla. Då är en inomhustemperatur på 16 grader inte ovanlig.
I dagarna har jag läst artiklar om Malmöskolor där skyddsombud stängt skolan och eleverna har skickats hem på grund av för höga temperaturer.
Vissa av skolorna är ganska nybyggda med stora glaspartier där man inte kan öppna. Befängt!
Då slår min reptilhjärna till och jag önskar att ansvariga arkitekter, tjänstemän och politiker fick sitta där några timmar och verkligen känna på den inomhusmiljö som de med gemensamma krafter skapat.
Sedan vill jag gå längre. Jag vill att någon någon gång får ta ansvar!
Som vanligt är det vi som jobbar på golvet som får ta smällen. Vi luftar, fixar vatten till våra elever, tar ut dem för att svalka dem så ofta som det är möjligt samtidigt som vi tacklar vårt eget mående så gott vi kan.
Ett personligt knep är att köra ner en kylklamp i shortslinningen, för en stunds svalka.
Men helt ärligt politiker och skolförvaltning, är detta värdigt? Vad sänder denna arbetsmiljö för signal till elever och oss som arbetar i skolan?
Jag vet precis hur jag tolkar det. Vi är ingenting värda, för annars hade detta åtgärdats för länge sedan och med helt andra verktyg än vädring.
Charlotte Franck, Ystad
