Dick Lindström: En människas liv är kort, men kan förstöra oersättliga värden
Davidsons artikel kunde lika gärna varit skriven av LRF, Lantbrukarnas riksförbund. Det innebär inte att de 300 000 privata skogsägarna delar den uppfattningen. Inte ens att LRF:s 52 000 skogsägande medlemmar anser det.
Sverige har under ett antal år fått synpunkter från EU om hur vi hanterar skogen, oavsett vilken regering som suttit.
Kalhyggesbruket anses av EU vara en dålig metod av många skäl. De arealer som tilldelas skydd och därmed avverkningsförbud kompenseras ekonomiskt.
Dock har sittande regering dragit in på anslagen till skogsägare i dessa sammanhang.
Dessutom överensstämmer inte längre de politiska signalerna med gällande lagstiftning. Alltså måste i dagsläget lagstiftningen hinna ikapp politiken.
Regeringen verkar anse att den enskilde skogsägaren ska ha den kunskap som skogskonsulenter bidrar med, eftersom det är markägaren som känner sin skog bäst, enligt politiska uttalanden.
De enskilda skogsägarna kan inte förväntas anställa experter på egen hand. LRF:s och regeringens skogsagenda stöds av allt färre skogsägare.
De större bolagen anställer fler naturvårdsspecialister och enskilda markägare ber om rådgivning för hyggesfria metoder.
Det kan vara på sin plats att nämna att enligt Naturvårdsverket är sex procent av den produktiva skogen formellt skyddad. Av dessa skyddade skogar ligger de flesta (61 procent) i fjällnära områden.
För övrigt så anser Skogsstyrelsen att miljökvalitetsmålet levande skogar går åt skogen.
Men varför lyssna på naturexpertis från Bryssel? Vi kan ju bäst.
Med regeringens logik ska jag inte längre slösa pengar på att kontrollbesiktiga min bil varje år. Jag har ägt den sedan den var ny – jag känner den ju bäst.
Dick Lindström, Ystad
