Gert Nilsson: Länsstyrelsen tog fågeln – hans enda sällskap
För en dryg månad sedan besökte jag honom för att berätta för honom att hans bror hade dött. Men han var redan då uppriven av sorg.
Ett par timmar tidigare hade hans fågel omhändertagits av länsstyrelsens representant. Någon nitisk tjänsteperson hade anmält honom för vanvård eftersom buren varför liten och fågelns klor för stora.
Alternativet hade varit att få en större bur och någon som klippte klorna. Nu hade hans enda sällskap försvunnit och han var otröstlig.
När jag nu en månad senare besökte honom fann jag honom nästan apatisk och frånvarande. Framför honom stod tallriken med middagsmaten, som såg god ut. Men han bara petade lite i maten och hade ingen lust att äta. Sätt in maten i kylen, sa han till min hustru.
Något samtal kunde vi inte föra eftersom hans hörsel nu var obefintlig. Jag har frågat en tjänsteperson jag träffat där vem som har ansvaret för att han kommer till en hörcentral. Svaret jag fick: ”Det var en bra fråga”.
Han är nöjd med hemtjänsten, han får mat och hjälp med hygienen, och kroppsligt sett far han inte illa. Men ensamheten!. Och bristen på sysselsättning. Förutom tjänstepersonerna sitter han ensam, utan att kunna göra något, nu när han inte längre har sin fågel och inte kan höra.
Hans gode man har ordnat så att det nu finns en ramp ut till balkongen så att han kan komma ut i friska luften, i synnerhet nu när det är varmt. Men det går inte. Rullstolen är för bred. Han har i ett helt år bett att få en smalare rullstol av kommunen, men det har han inte fått.
Det som står i manualerna får han tillgodosett genom hemtjänsten och hemsjukvården. Men det som inte står där, och inte kan stå där, får han inte trots att det är det som ger kvalitet: gemenskap, sysselsättning, hörapparat så att han kan lyssna på radio och TV och så vidare. Detta är äldreomsorgen 2023..
Har han då ingen anhörig som kan föra hans talan. Det är det som är det tragiska.
Gert Nilsson
