Göran Göransson: Anarkin visar sitt fula ansikte i Ystad
Under onsdagens kommunstyrelse gjordes plötsligt ett omtag av ett i demokratisk ordning beslutat ärende trots att det inte på något sätt fanns några godtagbara skäl.
Omtaget välkomnades självklart för att majoritetsbeslutet inte föll vissa ledamöter i smaken.
Subjektiva tolkningar av kommunallagen användes som ursäkt för att mörka vissa ärenden och tysta förtroendevalda.
Obekväma demokratiska beslut väljer styret att försöka dribbla bort med vissa tjänstepersoners benägna hjälp.
Medborgare tar sig friheten att nyttja kommunal mark som sin egen. Medborgare obstruerar och accepterar inte kommunala beslut, vilket gör att flera anser sig kunna göra detsamma.
Tjänstepersoner och annan personal tar sig friheter, som dessa inte har befogenhet att göra. I vissa fall är dessa friheter rättsvidriga men kommunens ansvariga väljer att se bort.
Flera surdegar fortsätter att leva sitt eget liv eftersom det saknas vilja och förmåga att hantera dem.
Kommunens rykte hos exempelvis företag utanför kommunen har dessutom en hel del övrigt att önska – detta för att man upplever Ystad som en sluten värld där lokala egenintressen och vänskapskorruption får för stort utrymme och utestänger andra näringsidkare.
Ovanstående exempel är några i raden av anmärkningsvärda kännetecken för kommunen just nu.
Vad beror då denna mycket bekymmersamma utveckling på? Generellt skulle jag vilja beskriva det som en ledarskapsfråga – fungerar inte ledarskapet faller ”korthuset” sönder. Har kommunen en svag ledning utvecklas en mängd olater.
I Ystads fall har vi svagheter både på tjänstemannaplanet och på den politiska nivån.
Tjänstemannakåren borde egentligen veta sina roller och sina befogenheter. Tyvärr är bristerna på detta delvis en konsekvens av att politiken inte mäktar ta sitt ansvar.
Ledarskapet och förmågan att leda är med andra ord bristfällig. Man kan verkligen fråga sig vem som leder/styr kommunen?
Är det kanske så illa att ledarskapet bara går på styrfarsnivå? Att styra är ju att tydliggöra de olika rollerna, hålla i taktpinnen och också ta ansvaret att verksamheten fungerar. Detta lyser tyvärr just nu med sin frånvaro inom många områden.
Oppositionen å andra sidan är ytterst blek och försvagad – att inte ens våga ta ansvar för sin egen budget belyser hur svag denna är.
De saknas även här ett starkt ledarskap vilket de senaste kommunstyrelse sammanträdet med all tydlighet visade.
Kommunen är med andra ord på ett böljande djupt hav utan mål i sikte. Hur skall detta sluta?
Göran Göransson, oberoende fullmäktigeledamot och ordförande i barn- och utbildningsnämnden
